Något ni kanske inte vet om mig...
Det har varit många tankar som korsat mitt huvud de senaste månaderna. Lite mer än vanligt då alltså får jag nog allt förtydliga ;) Det som är annorlunda i mitt liv är att jag från och med vecka 4 i år har varit praktikant på Gårdsjö Tonårsvård AB i Flen. Ett behandlingshem för ungdomar. Den här praktiken ingår i min utbildning, och är tänkt att ge mig mer kött på benen och ja ett hum om hur det är i "verkligheten" dvs långt borta från den trygga universitetsmiljön. Och ja det är sant, redan har jag hunnit lära mig en hel del, som jag inte skulle kunna lära mig från en bok. Rena livserfarenheter. Jag har fått se hur en sådan arbetsplats kan fungera, hur dynamiken mellan personal och ungdomar fungerar och en hel massa andra saker.
Jag har också redan hunnit göra nya insikter om mig själv, eller ja, egentligen saker jag anat men som jag på allvar börjat förstå.
De allra flesta som känner mig skulle säga att jag är en framåt, självsäker, positiv människa. Och ja, det stämmer ofta väldigt bra, men det finns undantag. Något jag har fått lära mig är att otydlighet gör mig osäker. Sätt mig i ett sammanhang där jag inte känner mig riktigt hemma, där jag inte riktigt vet vad min roll är och vad som förväntas av mig så blir jag liten och osäker. Jag känner mig som världens mes och jag blir tillbakadragen och tyst. Eller ja, tystare åtminstone ;) Det kan handla om att komma ny till en arbetsplats eller att träffa människor i kyrkan som är jättetajta med varandra men som jag inte känner bra alls. Det handlar för mig om att jag inte riktigt vet min plats, vet inte hur jag ska förhålla mig till den här nya situationen. Vem är jag i den här situationen? Hur fri att vara mig själv är jag? Vågar jag skämta som jag gör med mina vänner? Kommer de att förstå mig? Kommer de att acceptera mig?
Men något jag har insett är att även om de där människorna ser läskiga ut och säkert tycker att jag verkar vara världens lamaste tönt, så tar jag mod till mig och vågar prata med dem ändå. Hur ska de kunna veta att jag inte är en lam tönt om jag inte visar vem jag är? Men nej det är faktiskt inte så enkelt heller. Det här är något jag har fått kämpa med hela livet. Och det är inte många som vet hur osäker jag egentligen kan vara i vissa situationer. Alla har vi något att jobba med, och det här är en utav mina saker.
Detta är en väldigt bra insikt att göra, för det innebär att jag också kan lära mig att hantera det. Jag kan göra vad som krävs för att överkomma denna osäkerhet. Jag vet vad jag är rädd för och jag kan överkomma den rädslan genom att göra det ändå. Tidigare visste jag inte varför jag blev osäker och kände mig obekväm, men jag har nu insett att det bland annat har att göra med att det är en ny situation.
Men det är ju så, att genom livet kommer jag att stöta på situationer där jag känner mig osäker och vilsen och inte riktigt vet vad jag ska göra. Det är skönt då att veta att jag är allt jag behöver vara. Jag får vara mig själv, och jag kan lite på att jag duger. Gud älskar mig som jag är, och Han finns alltid vid min sida. Det har varit en tröst när det ibland har känts tungt och jag tvivlat på mig själv. Jag är nog.
Jag har också redan hunnit göra nya insikter om mig själv, eller ja, egentligen saker jag anat men som jag på allvar börjat förstå.
De allra flesta som känner mig skulle säga att jag är en framåt, självsäker, positiv människa. Och ja, det stämmer ofta väldigt bra, men det finns undantag. Något jag har fått lära mig är att otydlighet gör mig osäker. Sätt mig i ett sammanhang där jag inte känner mig riktigt hemma, där jag inte riktigt vet vad min roll är och vad som förväntas av mig så blir jag liten och osäker. Jag känner mig som världens mes och jag blir tillbakadragen och tyst. Eller ja, tystare åtminstone ;) Det kan handla om att komma ny till en arbetsplats eller att träffa människor i kyrkan som är jättetajta med varandra men som jag inte känner bra alls. Det handlar för mig om att jag inte riktigt vet min plats, vet inte hur jag ska förhålla mig till den här nya situationen. Vem är jag i den här situationen? Hur fri att vara mig själv är jag? Vågar jag skämta som jag gör med mina vänner? Kommer de att förstå mig? Kommer de att acceptera mig?
Men något jag har insett är att även om de där människorna ser läskiga ut och säkert tycker att jag verkar vara världens lamaste tönt, så tar jag mod till mig och vågar prata med dem ändå. Hur ska de kunna veta att jag inte är en lam tönt om jag inte visar vem jag är? Men nej det är faktiskt inte så enkelt heller. Det här är något jag har fått kämpa med hela livet. Och det är inte många som vet hur osäker jag egentligen kan vara i vissa situationer. Alla har vi något att jobba med, och det här är en utav mina saker.
Detta är en väldigt bra insikt att göra, för det innebär att jag också kan lära mig att hantera det. Jag kan göra vad som krävs för att överkomma denna osäkerhet. Jag vet vad jag är rädd för och jag kan överkomma den rädslan genom att göra det ändå. Tidigare visste jag inte varför jag blev osäker och kände mig obekväm, men jag har nu insett att det bland annat har att göra med att det är en ny situation.
Men det är ju så, att genom livet kommer jag att stöta på situationer där jag känner mig osäker och vilsen och inte riktigt vet vad jag ska göra. Det är skönt då att veta att jag är allt jag behöver vara. Jag får vara mig själv, och jag kan lite på att jag duger. Gud älskar mig som jag är, och Han finns alltid vid min sida. Det har varit en tröst när det ibland har känts tungt och jag tvivlat på mig själv. Jag är nog.
Kommentarer
Trackback
