It's been a while
Juni, juli, augusti... Var tog ni vägen?
Mörkret har åter lagt sig över landet lagom - eller som Fredrik Lindström kom fram till i sin programserie "Världens modernaste land" - landet extrem. Don't really know what to make of that, men hur som helst..
Var tog sommaren vägen? Det var en extrem hetta som gjorde att enda uthärdliga platsen var vid närmsta fläkt, sedan blev jag förkyld i nästan två månader. Vad hände med det där intensiva sol- och badandet jag suktat efter så länge? Det bara.. försvann.
Nåja, nu sitter jag i alla fall här sent en måndagskväll och funderar över livet.
Jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar, något som fungerar bra men som ändå inte känns helt okej. Jag har bott borta i tre år, nu har jag bott hemma igen i ett år. Det känns som att det borde vara dags att flytta igen, men den ständiga frågan är ju - vart?
Det är en fråga som ältas flitigt och gärna helst när jag är som tröttast, typ nu då. Grubbel och trötthet är aldrig någon särskilt lysande kombo. Nej, den frågan får ligga på is tills vidare. Ungefär som hela förra året alltså.
Jag älskar Katrineholm. Min familj, mina vänner, församlingen och musikkåren.
När jag bodde borta längtade jag alltid hem. När jag bor hemma längtar jag (nästan) alltid bort. Är det en känsla som jag någonsin kommer att bli kvitt? Förmodligen inte.
Var jag än befinner mig kommer det finnas saker och människor jag har distans till, därför är det ofrånkomligt egentligen att alltid sakna, alltid önska, alltid längta.
Men inget grubbel var det ju. Eller?
Termin 3 på socionomprogrammet har börjat och första kursen är i full gång. Det är en salstenta nästa vecka och det känns som om jag har noll koll. Men det ordnar sig nog, för det gör det alltid på något vis.
Annars är det en del spännande saker på gång. Vi har nya arbetsgrupper och kommer att ha reflektionstid tillsammans med yrkesverksamma socionomer! Det känns jättekul faktiskt!
Sen det absolut mest spännande är att vi börjat prata om VFU - Verksamhets Förlagd Utbildning. Var ska jag göra mina 20 veckor någonstans? Den som lever får se =)
Nej jag vet egentligen inte om det här inlägget är till någon större glädje för någon, men på något vis hjälper det mig att reda ut mina tankar något. Nu ska jag lägga mig och vila bort mitt halsonda - inte okej!
Stor Kram och Guds Välsignelser till Er!
Jess
Mörkret har åter lagt sig över landet lagom - eller som Fredrik Lindström kom fram till i sin programserie "Världens modernaste land" - landet extrem. Don't really know what to make of that, men hur som helst..
Var tog sommaren vägen? Det var en extrem hetta som gjorde att enda uthärdliga platsen var vid närmsta fläkt, sedan blev jag förkyld i nästan två månader. Vad hände med det där intensiva sol- och badandet jag suktat efter så länge? Det bara.. försvann.
Nåja, nu sitter jag i alla fall här sent en måndagskväll och funderar över livet.
Jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar, något som fungerar bra men som ändå inte känns helt okej. Jag har bott borta i tre år, nu har jag bott hemma igen i ett år. Det känns som att det borde vara dags att flytta igen, men den ständiga frågan är ju - vart?
Det är en fråga som ältas flitigt och gärna helst när jag är som tröttast, typ nu då. Grubbel och trötthet är aldrig någon särskilt lysande kombo. Nej, den frågan får ligga på is tills vidare. Ungefär som hela förra året alltså.
Jag älskar Katrineholm. Min familj, mina vänner, församlingen och musikkåren.
När jag bodde borta längtade jag alltid hem. När jag bor hemma längtar jag (nästan) alltid bort. Är det en känsla som jag någonsin kommer att bli kvitt? Förmodligen inte.
Var jag än befinner mig kommer det finnas saker och människor jag har distans till, därför är det ofrånkomligt egentligen att alltid sakna, alltid önska, alltid längta.
Men inget grubbel var det ju. Eller?
Termin 3 på socionomprogrammet har börjat och första kursen är i full gång. Det är en salstenta nästa vecka och det känns som om jag har noll koll. Men det ordnar sig nog, för det gör det alltid på något vis.
Annars är det en del spännande saker på gång. Vi har nya arbetsgrupper och kommer att ha reflektionstid tillsammans med yrkesverksamma socionomer! Det känns jättekul faktiskt!
Sen det absolut mest spännande är att vi börjat prata om VFU - Verksamhets Förlagd Utbildning. Var ska jag göra mina 20 veckor någonstans? Den som lever får se =)
Nej jag vet egentligen inte om det här inlägget är till någon större glädje för någon, men på något vis hjälper det mig att reda ut mina tankar något. Nu ska jag lägga mig och vila bort mitt halsonda - inte okej!
Stor Kram och Guds Välsignelser till Er!
Jess
