Saknad
Jag känner mig alldeles snurrig i huvudet.
Visserligen har jag en tendens att göra för mycket och sova för lite, men det känns inte som att det har med det att göra.
Det är liksom inte det att jag är yr, utan snarare virrig.
Önskar att jag kunde skylla det hela på den väntande salstentan i civilrätt på torsdag... men nej, jag tror det är något mycket värre än så. Jag tror det är saknad.
Det värsta är att jag inte riktigt kan härleda det till just en person, för när jag väl gjort det så dyker det upp en annan i mitt huvud som jag känner är den jag saknar mest av alla. Då dyker ju naturligtvis personer nr 3, 4, 5 osv upp...
Och jag blir lite orolig. Har saknaden kommit ifatt mig? Eller är det bara så att det är något tillfälligt som rörts upp till ytan av Roberts flytt till E-tuna imorn och Mattias eventuella flytt till Gällivare om några veckor?
Eller det faktum att jag längtar efter att ringa Micke och Smulan varje dag, men att de är i Australien respektive Tanzania till Juni båda två!? Och Andrea som är i Thailand..
Eller att jag träffade en massa underbara vänner i helgen som jag inte sett på flera månader, som jag förra året träffade flera gånger i veckan, Eric som jag träffade varje dag...!?
Såg på min facebook häromdagen att jag är ca 10 personer ifrån att ha 1000 vänner! Helt sjukt!
Med så mycket olika kontakter (av varierande bekantskapsgrad så klart) så är det kanske inte så konstigt om jag nån gång känner mig lite.. vilsen..?
Jag är så oerhört glad och tacksam för varenda en! Men flyttarna och alla avsked tar nästan knäcken på mig känns det som ibland, även om det är en dramatisk framtoning på det hela.
Jag har blivit mycket bättre på att skiljas från människor, men jag blir fortfarande lika lätt fäst vid människor som jag bara träffar kortvarigt. Stor kärlek för människor kanske.. jag vet inte..
Jag vet bara att det är så jobbigt ibland att ha alla så utspridda.
Jag önskar att jag någon gång bara kunde koppla av och inte känna så mycket.. och ignorera känslan av att längta mig halvt fördärvad av att längta efter någon jag inte kan prata med...
En sång, perfekt för mig, som ibland skänker åtminstone en gnutta tröst:
Visserligen har jag en tendens att göra för mycket och sova för lite, men det känns inte som att det har med det att göra.
Det är liksom inte det att jag är yr, utan snarare virrig.
Önskar att jag kunde skylla det hela på den väntande salstentan i civilrätt på torsdag... men nej, jag tror det är något mycket värre än så. Jag tror det är saknad.
Det värsta är att jag inte riktigt kan härleda det till just en person, för när jag väl gjort det så dyker det upp en annan i mitt huvud som jag känner är den jag saknar mest av alla. Då dyker ju naturligtvis personer nr 3, 4, 5 osv upp...
Och jag blir lite orolig. Har saknaden kommit ifatt mig? Eller är det bara så att det är något tillfälligt som rörts upp till ytan av Roberts flytt till E-tuna imorn och Mattias eventuella flytt till Gällivare om några veckor?
Eller det faktum att jag längtar efter att ringa Micke och Smulan varje dag, men att de är i Australien respektive Tanzania till Juni båda två!? Och Andrea som är i Thailand..
Eller att jag träffade en massa underbara vänner i helgen som jag inte sett på flera månader, som jag förra året träffade flera gånger i veckan, Eric som jag träffade varje dag...!?
Såg på min facebook häromdagen att jag är ca 10 personer ifrån att ha 1000 vänner! Helt sjukt!
Med så mycket olika kontakter (av varierande bekantskapsgrad så klart) så är det kanske inte så konstigt om jag nån gång känner mig lite.. vilsen..?
Jag är så oerhört glad och tacksam för varenda en! Men flyttarna och alla avsked tar nästan knäcken på mig känns det som ibland, även om det är en dramatisk framtoning på det hela.
Jag har blivit mycket bättre på att skiljas från människor, men jag blir fortfarande lika lätt fäst vid människor som jag bara träffar kortvarigt. Stor kärlek för människor kanske.. jag vet inte..
Jag vet bara att det är så jobbigt ibland att ha alla så utspridda.
Jag önskar att jag någon gång bara kunde koppla av och inte känna så mycket.. och ignorera känslan av att längta mig halvt fördärvad av att längta efter någon jag inte kan prata med...
En sång, perfekt för mig, som ibland skänker åtminstone en gnutta tröst:
Somewhere Out There
Somewhere Out There
written by James Horner, Barry Mann, Cynthia Weil
Somewhere out there beneath the pale moonlight
Someone's thinking of me and loving me tonight
Somewhere out there someone's saying a prayer
That we'll find one another in that big somewhere out there
And even though I know how very far apart we are
It helps to think we might be wishing on the same bright star
And when the night wind starts to sing a lonesome lullaby
It helps to think we're sleeping underneath the same big sky
Somewhere out there if love can see us through
Then we'll be together somewhere out there
Out where dreams come true
And even though I know how very far apart we are
It helps to think we might be wishing on the same bright star
And when the night wind starts to sing a lonesome lullaby
It helps to think we're sleeping underneath the same big sky
Somewhere out there if love can see us through
Then we'll be together somewhere out there
Out where dreams come true
written by James Horner, Barry Mann, Cynthia Weil
Somewhere out there beneath the pale moonlight
Someone's thinking of me and loving me tonight
Somewhere out there someone's saying a prayer
That we'll find one another in that big somewhere out there
And even though I know how very far apart we are
It helps to think we might be wishing on the same bright star
And when the night wind starts to sing a lonesome lullaby
It helps to think we're sleeping underneath the same big sky
Somewhere out there if love can see us through
Then we'll be together somewhere out there
Out where dreams come true
And even though I know how very far apart we are
It helps to think we might be wishing on the same bright star
And when the night wind starts to sing a lonesome lullaby
It helps to think we're sleeping underneath the same big sky
Somewhere out there if love can see us through
Then we'll be together somewhere out there
Out where dreams come true
