HonJessicaDuVet

Den här tjejen har potential, och den tjejen är jag!

Jag stod framför spegeln i badrummet och gjorde mig i ordning idag. Oftast när jag står och gör iordning håret eller sminket brukar jag inte reflektera så mycket över hur jag ser ut. Det är inget nytt. Samma gamla ansikte som jag ser varje dag. Jag har för länge sedan vant mig vid att det är så jag ser ut, inte mer med det.
Men om jag skulle titta lite närmre i spegeln, se efter lite mer så skulle jag kunna hitta detalj efter detalj som jag skulle vilja ändra. Därefter skulle det inte vara så svårt att se till resten av kroppen. Dra upp, dra in, dra ut, göm och glöm..

Men om jag då tar ett steg tillbaka och fortsätter att betrakta den där tjejen i spegeln. Ser jag inte ett leende då?
En glad gestalt full med drömmar och hopp. Trots alla de där små detaljerna som ibland kan göra mig så rasande, så kan jag se en helhet med ett syfte.

Det är detaljerna som är jag, och vissa detaljer kan jag välja att påverka genom kläder och smink. Men till sist så är det ändå bara jag som står där. En människa. Med fel och brister.
Och när jag ser in i de där ögonen, ögonen jag haft i 23 år. Så kan jag inte låta bli att känna ett stilla hopp växa inom mig. Den här tjejen har potential!

Det handlar inte om utsidan egentligen, det handlar om insidan.
Hurvida man är villig att bjuda på sig själv, dela med sig av det man har att ge.
Att sprida glädja, skänka tröst, vara en vän... Att älska med allt man har.
Eller vända all energi till en kropp som egentligen inte ÄR jag, utan bara en DEL av mig. En energi som inte gör någon något gott. Bara tar ned mig själv. Men man ska komma ihåg att man alltid kan jobba för att må bättre i och av sig själv, men den resan börjar på insidan och inte i det yttre.

I Januari till Juni
Bodde jag i Fagersta och studerade på Teamträningsskolan Mellansverige.
Jag gjorde min praktik som "teamare" i Pingstkyrkan i Fagersta. Egentligen så jobbade jag mer eller mindre som ungdomsledare/-pastor i församlingen.
Jag vikarierade på PerOlsskolan i lågstadiet och på Risbroskolan på mellan- och högstadiet som lärarvikarie när helst de behövde mig.

Sökte tjänst i Ljungby som barn- och ungdomspastor efter att de ringt och bett mig söka tjänsten.
Åkte dit, förälskade mig i ledningen men inte i arbetet. Kände att detta inte var platsen för mig.

Fick tänka om gällande framtiden efter Fagersta, då det stod klart att de inte skulle ha råd att anställa mig som ungdomsledare där.
Jag höll på en hel del med improvisationsteater och sökte till Marieborgsfolkhögskola och ville utbilda mig till teaterpedagog. Kom inte in på skolan utan kom in på Socionomprogrammet i Norrköping istället till min stora förvåning!

Flyttade hem till mamma och pappa i Juni.

I Juli gjorde jag en miniroadtrip i Sverige. Jag körde från Katrineholm till Jönköping till Älmhult till Olofström och sedan tillbaka och träffade under resans lopp många fina vänner!
En resa jag tidigare aldrig trott mig vara möjlig!

I Augusti började jag pendla från Katrineholm till Norrköping.
I början var allt väldigt nytt och förvirrande och jag var tacksam över möjligheten att kunna få bo hos mina föräldrar som representerade en trygghet jag verkligen behövde när allt annat tycktes mig så förvirrande!
Efter någon månad insåg jag att jag skulle fortsätta gå kvar på socionomprogrammet.

Började spela trumpet i Katrineholms musikkår igen, vi hade bland annat en konsert med Roger Pontare.
Började engagera mig i P6 - Projekt Sex på Linköpings Universitet och åkte bland annat på en helgkurs i Växjö.
Började även att engagera mig i en nystartad teaterorganisation i Norrköping Genero Theatrum.

Kan konstatera att det tar ca 4 månader för mig att anpassa mig efter en flytt någonstans. Nu kan jag säga att jag mår bra och är ganska så nöjd med tillvaron ändå. Även om mycket är långt ifrån perfekt i mitt liv, så kännr jag ändå en viss frid och förvissning i att allt kommer att ordna sig till det bästa! Allt har sin tid!

Förra årets nyårslöfte: Sträva alltid efter att göra dig stolt över dig själv.
Det har funkat både bra och mindre bra, ibland orkar man bara inte bry sig.

Jag kommer försent till avtalade tider, jag tar bilen istället för att gå, jag äter godis oftare än jag borde, jag slarvar lite för ofta med maten, jag går och lägger mig för sent om kvällarna, jag gör saker i sista stund...
Saker som är så triviala men som ändå är så viktiga för att må bra!

Vem vill jag vara?
Framför allt, hur vill jag att mitt år ska se ut?

Som en föredetta lärare skrev i sin blogg, "Jag är den viktigaste personen i mitt liv".
Kanske är det dags att börja satsa lite mer på sig själv?
Kanske är det dags att lära sig säga nej, ta beslut som är till egen fördel, ta de där stegen mot en sundare livsstil som jag kan vara stolt över!?
Min goda vän Ida har tagit ett stort beslut att bli nykterist, ett beslut jag är oerhört stolt över henne att hon tar!
Tänk om jag skulle våga mig på samma sak? Nåja nykterist är jag väl vare sig jag vill eller inte ;) Men tänk om jag skulle härleda samma tankegångar till övriga osunda vanor i mitt liv?

Jag vill vara den bästa versionen av mig själv som jag bara kan bli!
Jag börjar nu! (Eller iofs, klockan är för mycket för att jag ska kunna lägga mig i tid ikväll... Jag börjar imorn! ;))