HonJessicaDuVet

Jag var på min 23e julotta idag!
Pastorn bad oss fundera över den bästa gåvan vi någonsin haft.
Sen på något snyggt sätt ledde han in oss på att den bästa gåva vi någonsin kan få, har vi redan fått.
Jesu födelse - nåden - evigt liv.
Gåvan över alla gåvor.

Hur lever jag mitt liv, så att det får bli ett tack till Gud för allt han har gjort för mig? Ungefär så löd en frågeställning väl värd att minnas och ta till sig. Åtminstone tror jag att det var något sånt han sa.
Att fokusera på apellen på julottan kl 7 är väl inte precis min starkaste sida. Men ändå, jag somnade inte en enda gång! ;)

Egentligen är det ganska svårt att hålla sig fokuserad överhuvudtaget under julhelgen. Att komma ihåg varför vi firar den, att inte låta julmaten och julklapparna ta över vårt fokus.
Låta julefrid och julefröjd fylla våra hjärtan istället för gnabb och irritation över nära och kära.

På nåt vis kan jag känna att förväntan på själva julafton är att den på nåt sätt ska vara magisk.
Och ja för all del, det är den väl på sätt och vis. Julafton kanske är den dag då alla anstränger sig extra mycket för att vara kärvänliga och glada. Givmildheten är stor.
För ett barn har jag full förståelse för den magiska känslan. Jag har själv haft den.
En vacker gran fylld med julgranskulor och glitter, levande ljus, knäck och kola. Och tänk sen alla julklappar! (Om man varit snäll förstås).
Men någonstans på vägen tappade jag den där magiska känslan.
Jag älskar filmer som utspelas i juletid. För det tycks som att det är just den tiden då allt är möjligt!
Kärlek, glädje är självklara ingredienser.
Och tomten! Glöm för all del inte bort tomten! Den centrala delen av julen!
Eller?

Egentligen är julafton bara en dag som alla andra.
En dag som representerar allt vi håller kärt och som ska fungera som en påminnelse om att Jesus lät sig födas till denna jord. En dag som representerar alla andra dagar i våra liv då vi allltid bör vara tacksamma och minnas att Jesus kom till jorden för vår skull. Som alla andra dagar då vi borde komma ihåg att respektera och värna om varandra. Vara givmilda och generösa. Inte ta varandra för givet. Älska varandra och dra jämt.

Jag vill ha en nära relation med Gud varje dag. Inte bara komma ihåg honom eller umgås med honom vissa dagar i veckan eller speciella helger under året..!


Nu är det dags för en ny tradition, julafton firades utan bror och svägerska och utan julklappar.
Så nu blir det julafton del 2. Med bror och svägerska, julbord del 2 och julklappsutdelning och Karl Bertil Jonssons jul inspelat från igår som vi faktiskt aldrig har sett.


Må din jul få vara strålande klar och vacker, med värme, glädje och kärlek!

Er vän, Jessica

Min vän och kursare tatuerade meningen "This too shall pass" på sin arm, en påminnelse om att inget varar för alltid. Både dåliga och bra saker försvinner.

I början förstod jag inte riktigt innebörden av den meningen, men kanske att jag nu börjar förstå.
Hela livet är i rörelse, mitt liv, ditt liv, våra föräldrars liv, våra barn och barnbarns liv - allting förändras, rör sig hela tiden vidare.

Tider av depression, sorg och lidande kommer att gå över. Ingenting varar för evigt.

Livet är en process och jag är mitt i den.

Men det är även viktigt att minnas att livet är kort, och den glädje och lycka som finns, även den kan gå över. Så det gäller att leva nu. Inte sedan.

"Allt har sin tid" som predikaren 3 säger. Men kom ihåg: "Skjut inte upp till imorgon det du kan göra idag."


Upp och hoppa!!

Jag hade en fantastisk helg i Fagersta i helgen!
Jag var dit av en speciell anledning: ONE.
Ungdomarna i Pingstkyrkans utåtriktade show/möte

Tanken var att jag skulle trubadera på cafét och därmed också fick vara artist på Snygg Jonas Talkshow.
Tyvärr var Jonas sjuk (blev enligt ett filmklipp kidnappad) så det blev Snygg Simons (boven som lät föra bort Jonas) Talkshow istället och jag hade så mycket annat för mig att pyssla med att det i slutändan inte blev någonting av med trubaderandet =P
Men lyckat blev det, hela kvällen!

Tänkte här dela med mig utav den sången som jag sjöng på showen, enjoy!


By my side http://www.youtube.com/watch?v=zsB9kMblngI
Skriven av Jessica Tegnemyr och Lovisa Krantz
Piano: Janne Wennmyr
Bas: Peter Krantz

Sångtext: By my side av Jessica Tegnemyr

Sometimes I wonder as I put my hands together
do you listen? Do you pay attention to the desires of my heart?
I would like to believe that you're always near, always here by my side

Then why? Don't you answer right away?
And Why? Is your love so hard to explain?

Somewhere in a distance far from what I know
you're ruling a paradise I barly know
Where streets are made of gold
and sorrows never gets a hold

Then why? Is it so far from here?
And how? Can I tell mu friends without fear
That I'm never alone?
That I'm never alone?

That you're real, and takes away every fear
So that when I pray, I don't hesitate to say
That I'm never alone
That I'm never alone

'Cause you're always here,
always near by my side

Så vad händer egentligen i mitt liv?
En hel del skulle jag vilja påstå.


Faktum är att det har visat sig att socionomprogrammet är mer intressant än vad jag först trodde.
De kurser vi hittills läst:
Socialt arbete i teori, handling och praktik.
Introduktion till Juridik.
Pågående kurs: Välfärdsstat och socialpolitik ur ett brukar-/medborgarperspektiv.

Jag trodde aldrig för mitt liv att jag skulle läsa på universitet. Att jag skulle bli akademiker. Knasigt!
Men jo, så blev det ändå. Herrens vägar ÄR outgrundliga!
Jag har under den korta tid som gått sedan jag började i Augusti, fått vara med om så grymt mycket! Mycket människor och intryck som gjorts, både jättebra och lite mindre bra.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna vara intresserad av politik, juridik och övriga samhällsfrågor.. men.. tydligen!
Tänkte inte skriva så mycket mer just nu då sängen ropar på mig.. men här nedan får ni några fler natursköna bilden från Norrköping och vägen till/från Norrköping från Katrineholm. Enjoy!

"Gilla läget"

Det finns nog ingen annan fras jag avskyr mer.
Som kan få mitt blod att koka så som den frasen gör.
Jag kan nog nästan sträcka mig till att säga att jag hatar den frasen. Nästan.

Jag har alltid tyckt att den frasen är något man säger när man slutat bry sig, slutat kämpa. När man ger upp inför världens orättvisor och finner sig i att bli orättvist behandlad eller i att må dåligt.
Åtminstone har då jag iaf känt det som ett slag i ansiktet att få den kommentaren när jag har upplevt någonting jobbigt i mitt liv.
Kanske för att det finns en poäng.
En obehaglig sanning som jag helst vill slippa möta.

När jag blir upprörd över något så reagerar jag med frustration.
Jag nöjer mig inte med att "gilla läget" att bara acceptera situationen hur som helst.
Man kan inte bara sopa känslorna under mattan, dra på sig ett leende och nonchalant leva vidare igen.
Det går inte. Inte för mig.

Jag är en sådan person som oftast behöver få morra och ryta lite och vara arg! Jag behöver tillåtas vara upprörd, sur, arg och grinig. Jag behöver få tjata och jag behöver beklaga mig över allt som är SÅ DÅLIGT!

SEN kan jag lugna mig och inse att hur mycket jag än ryter eller slåss eller gråter så finns det ingenting jag kan göra åt saken. Inget annat än att faktiskt "gilla läget".


Vi har alla våra olika sätt att hantera motgångar på.
En del rycker på axlarna och går vidare, andra gråter och skriker, andra blir cyniska och bittra.
En del väljer att stänga in allting nånstans djupt längs in och andra tycks ha alla känslor utanpå.

Jag tror det är viktigt att vi alla också får ha våra olika sätt att hantera kriser på. Men jag tror man ska akta sig för att lägga sig i andras smärta.
När du ber mig "gilla läget" och jag mest av allt behöver få skrika av mig besvikelsen så kan det därmed blir riktigt fel. Hur kan du nonchalera det jag känner?
När du samlar allt tryck inom dig så är det bara en tidsfråga innan du exploderar. Nån gång måste du lätta på trycket, men låt oss säga att du struntar i att explodera och bara samlar allting inom dig och biter ihop.
En vacker dag riskerar du då att implodera, då sprängs du inte utåt, utan inåt - en skada långt svårare att reparera.

Jag tror det är nyttigt att våga tillåta sig att må dåligt och att känna.
Sen kan även det gå till en överdrift.
För ibland, så är det faktiskt så att den enklaste av vägar faktiskt är att "gilla läget".
Det gäller bara att veta skillnaden när vilket passar in.