Se möjligheterna!
Så är det snart Augusti månad och jag börjar nu bli lite sådär småskeptisk inför hösten.
Känns väldigt osäkert allting.
Någon som jag nu, passande nog finner väldigt lämpligt och som nu pga min nuvarande situtation är väldigt på tapeten för min del, är att våga ta chanser och se möjligheterna!
Jag har alltid älskat att skriva.. Varför inte sätta sig ned och börja skriva något seriöst? Kanske någon som vill läsa det senare? Kanske till och med finns en chans att få det tryckt..?
Men det kommer saker i vägen. Tankar om att jag nog inte kommer att klara av det, att jag inte vet vad jag ska skriva osv.
Men..
Vill dela med mig av en liten berättelse. Inte jag som skrivit den, vet inte vem som gjort det..
En gång under ett profetiskt tilltal lovade Gud mannen att han skulle vinna en stor mängd pengar på Lotto.
Mannen blev väldigt glad och tacksam för detta då han trodde helt och fullt på att Gud håller det han lovat.
Så gick tiden, och mannen vann inga pengar.
Det gick dagar, det gick veckor, det gick månader, det gick år.
Mannen förstod ingenting. Gud hade ju lovat!
Nåja det kommer väl när Gud tycker det är bäst läge, tänkte mannen och fortsatte att vänta.
Så gick åren och till slut så dog mannen.
När han sedan träffade Gud uppe i himlen så frågade han Gud om detta.
"Gud du lovade ju att jag skulle vinna en stor mängd pengar på lotto! Men jag väntade och väntade, och aldrig fick jag några pengar!" utropade mannen argt, varpå Gud svarade:
"Men du köpte ju aldrig någon lott!"
Jag kan tänka att det ofta är så med livet.
Vi förväntar oss att saker ska hända, men är vi då beredde att kämpa för det?
Jag vill gärna tro att Gud har en tanke med mitt liv, att han har mitt liv i sina händer och att det är han som har kontrollen.
Men samtidigt är det ju så, att Gud har skapat oss med förmågor. Talanger och nådegåvor (nådegåvor är så kallade tjänstegåvor som man får av Gud till att göra övernaturliga saker till tjänst för andra, såsom helande, uppmuntran, profetiska tilltal osv) och rentav kroppsliga funktioner.
När barnet väl har lärt sig att gå, inte håller väl mamma och pappa barnet i händerna då längre?
Varför gå över övergångsstället med blundande ögon?
Gud har skapat dig med ögon för att du ska kunna se dig över vägen själv, men dina ögon!
Gud gör ingenting, som du inte redan klarar av att göra själv!
Som med lotten, för att du ska kunna vinna den där summan pengar så måste du köpa lotten.
Ta de tillfällena Gud ger dig! Våga chansa! Ta en risk! Det kan bli alldeles hemskt och förskräckligt, men det kan också bli den bästa, mest berikande erfarenheten i ditt liv,
Så.. jag kanske skulle våga mig på att skriva den där boken..?
Känns väldigt osäkert allting.
Någon som jag nu, passande nog finner väldigt lämpligt och som nu pga min nuvarande situtation är väldigt på tapeten för min del, är att våga ta chanser och se möjligheterna!
"Bättre nån gång hoppa i galen tunna än att inte hoppa alls!"
Jag har alltid älskat att skriva.. Varför inte sätta sig ned och börja skriva något seriöst? Kanske någon som vill läsa det senare? Kanske till och med finns en chans att få det tryckt..?
Men det kommer saker i vägen. Tankar om att jag nog inte kommer att klara av det, att jag inte vet vad jag ska skriva osv.
Men..
Vill dela med mig av en liten berättelse. Inte jag som skrivit den, vet inte vem som gjort det..
En gång under ett profetiskt tilltal lovade Gud mannen att han skulle vinna en stor mängd pengar på Lotto.
Mannen blev väldigt glad och tacksam för detta då han trodde helt och fullt på att Gud håller det han lovat.
Så gick tiden, och mannen vann inga pengar.
Det gick dagar, det gick veckor, det gick månader, det gick år.
Mannen förstod ingenting. Gud hade ju lovat!
Nåja det kommer väl när Gud tycker det är bäst läge, tänkte mannen och fortsatte att vänta.
Så gick åren och till slut så dog mannen.
När han sedan träffade Gud uppe i himlen så frågade han Gud om detta.
"Gud du lovade ju att jag skulle vinna en stor mängd pengar på lotto! Men jag väntade och väntade, och aldrig fick jag några pengar!" utropade mannen argt, varpå Gud svarade:
"Men du köpte ju aldrig någon lott!"
Jag kan tänka att det ofta är så med livet.
Vi förväntar oss att saker ska hända, men är vi då beredde att kämpa för det?
Jag vill gärna tro att Gud har en tanke med mitt liv, att han har mitt liv i sina händer och att det är han som har kontrollen.
Men samtidigt är det ju så, att Gud har skapat oss med förmågor. Talanger och nådegåvor (nådegåvor är så kallade tjänstegåvor som man får av Gud till att göra övernaturliga saker till tjänst för andra, såsom helande, uppmuntran, profetiska tilltal osv) och rentav kroppsliga funktioner.
När barnet väl har lärt sig att gå, inte håller väl mamma och pappa barnet i händerna då längre?
Varför gå över övergångsstället med blundande ögon?
Gud har skapat dig med ögon för att du ska kunna se dig över vägen själv, men dina ögon!
Gud gör ingenting, som du inte redan klarar av att göra själv!
Som med lotten, för att du ska kunna vinna den där summan pengar så måste du köpa lotten.
Ta de tillfällena Gud ger dig! Våga chansa! Ta en risk! Det kan bli alldeles hemskt och förskräckligt, men det kan också bli den bästa, mest berikande erfarenheten i ditt liv,
Så.. jag kanske skulle våga mig på att skriva den där boken..?
Sommarpyssel - Vattenbad i form av ett rabarberblad
Du behöver:
En sandhög
Rabarberblad eller liknande
Cement
Plasthandskar
Forma sandhögen efter hur djup du vill ha skålen, lägg rabarberbladet över högen.
Täck eventuella hål i bladet med andra blad.
Blanda till cementen till en smidig gröt.
Lägg på cementen över bladen, tryck lite så det går ned i ådringarna på bladet.
Klart! Cementen blir bäst om den får torka långsamt, så till kvällen kan man ha på lite vatten över bladet, undvik direkt solljus om möjligt.
Har man på ett för tunt lager cement som vi gjorde så är risken att blade kan gå sönder om det blivit för sprött.
Som man kan se på fjärde bilden uppifrån så har jag testat att lägga på flera blad på ett stort blad, vet inte ännu hur det blir.. återkommer!
Förresten är det inte jag som kommit på detta, min moster Elinor såg en artikel i någon tidning om det =)
En sandhög
Rabarberblad eller liknande
Cement
Plasthandskar
Forma sandhögen efter hur djup du vill ha skålen, lägg rabarberbladet över högen.
Täck eventuella hål i bladet med andra blad.
Blanda till cementen till en smidig gröt.
Lägg på cementen över bladen, tryck lite så det går ned i ådringarna på bladet.
Klart! Cementen blir bäst om den får torka långsamt, så till kvällen kan man ha på lite vatten över bladet, undvik direkt solljus om möjligt.
Har man på ett för tunt lager cement som vi gjorde så är risken att blade kan gå sönder om det blivit för sprött.
Som man kan se på fjärde bilden uppifrån så har jag testat att lägga på flera blad på ett stort blad, vet inte ännu hur det blir.. återkommer!
Förresten är det inte jag som kommit på detta, min moster Elinor såg en artikel i någon tidning om det =)
Twilight!!
Twilight!!
Jag älskar den filmen!!
Jag älskar detaljerna, de ändlösa detaljerna! Jag älskar samspelet mellan skådespelarna, jag älskar att se hur hela filmen bara växer fram.
Jag älskar att se Edwards avsky för Bella i början och hur den sakta förändras till en passion, en kärlek över allt.
Jag älskar miljöerna. Framtoningen.. allt!
Ja jag vet.
Stephanie Meyer bryter mot alla vampyrregler! Jag vet! Det är rätt dåligt.. Men jag förlåter henne, den här filmen hade aldrig varit densamma om hon gjort den efter sann vampyranda.
Jag såg en intervju med henne där hon sa att hon inte tyckte att allt det där som hör vampyrer till, stämde överens med det hon ville ha fram, och hon försökte bara göra vampyrer mer logiska. Som tex varför skulle vampyrer behöva sova om dagarna i en kista osv..
Nåja.. Man får ta det onda med det goda. För hur det nu än är.. Jag tycker den här filmen är fantastisk! Men jag antar att man antingen hatar den eller älskar den..
Någon som kommenterade undrade om jag läst böckerna, nej det har jag inte gjort. Tänker göra det, men funderar på vänta med andra boken tills jag sett filmen. Jag vill inte riskera att förstöra filmerna genom att tycka att böcker är så mycket bättre.. nu när jag ändå älskar första filmen menar jag.. =)
Some of my favourite movies
Här är NÅGRA av mina favoritfilmer =)
Romantiska komedier:
Made in manhattan, The wedding planner, P.S. I love you, Twilight, Pride & Prejudice, My brothers girlfriend, På smällen, Sex & The City, Two weeks notice, The Jane Austen Bookclub, Cayote Ugly.
Actionkomedier:
Dödligt Vapen 1-4.
Lite mer hårda filmer:
G.I. Jane, T2, Die Hard 1,2,3.
Mer komplexa filmer:
Wag the dog, Sjätte sinnet, The exorcism of Emliy Rose, The Sphere, The green mile.
Vad är det som gör att en romantisk komedi får mig och många andra att må så bra?
Romantiska komedier:
Made in manhattan, The wedding planner, P.S. I love you, Twilight, Pride & Prejudice, My brothers girlfriend, På smällen, Sex & The City, Two weeks notice, The Jane Austen Bookclub, Cayote Ugly.
Actionkomedier:
Dödligt Vapen 1-4.
Lite mer hårda filmer:
G.I. Jane, T2, Die Hard 1,2,3.
Mer komplexa filmer:
Wag the dog, Sjätte sinnet, The exorcism of Emliy Rose, The Sphere, The green mile.
Vad är det som gör att en romantisk komedi får mig och många andra att må så bra?
Kyrkobyggnaden är inte heligare än ditt vardagsrum!
Något jag verkligen kan gå igång på, är den här trångsynta, traditionsbundna, snäva kristenheten i vårt land.
Konservatismens djupa spår i våra medelsvenssonhjärtan.
Visste ni att:
..om man täcker över korset så försvinner Jesus!?
..om man flyttar på predikstolen så blir Gud arg!
..om man hänger upp svarta skynken så kallade backdrops i kyrkan, så är det djävulens verk!
..om någon sjunger sånger på engelska som inte alla förstår, då får man lov att prata bakom ryggen på den!
..det är syndigt att gå på bio, men att se på film hemma är helt okej.
..det är fel att spela med vanlig kortlek, så länge det inte är på en dator.
..om man inte har kavaj/kjol i kyrkan så kommer man inte till himlen.
Okej, jag har tagit i en del, och kanske det är något orättvisa påståenden. Men det tragiska är att mycket av det jag precis räknat upp fortfarande är allmängiltiga åsikter.
Vad är det för tro vi har?
Framförallt, vad är det för kultur vi har?
Jag tror på en Gud som inte bryr sig om vilka kläder du har!
Jag tror på en Gud som bara bryr sig om vad som finns i ditt hjärta!
Och den här kyrkobyggnadshysterin.
Församlingen är tänkt att vara som en familj.
Och familjen håller till i kyrkan, framförallt av praktiska skäl, för att alla ska få plats.
Församlingen skapades inte för kyrkans skull, kyrkan skapades för församlingens skull!
Och det är ju fantastiskt att vi har tillgång till kyrkolokaler, absolut!
Men,
De första kristna träffades hemma hos varandra!
De delade sina hem, sin mat, sina liv!
Någonstans på vägen blev det fel.
Jag och min generation har börjat återta kyrkan som vårt naturliga hem.
En plats där vi är fria att vara oss själva och göra det vi vill göra.
En tillflykt.
Något vi yngre ofta antingen glömmer eller öht inte ens vet om,
är att generationerna över oss, till viss del våra föräldrar, men framförallt våra mor- och farföräldrar, inte betraktar Guds hus, som deras hus.
Kyrkan var en plats för ordet och bönen.
Man gick hem med sina problem och gick hem och fikade.
Det skapades en kultur där kyrkan var en plats för perfekta syndfria människor. Det var skam, prestation och fanns inget utrymme för svaghet. Måendet var en privat angelägenhet.
Min största önskan för alla människor är att när de kommer till kyrkan så ska de kunna sparka av sig skorna, kasta väskan i ett hörn, slänga upp benen över sätet framför och bara kunna vara precis som de är.
Jag vet människor som inte vågat vara sig själva i kyrkan, som kommit till ungdomssamlingar och spelat glada.
För att det inte fanns något utrymme för att må dåligt.
Så fel.
Ska det verkligen vara så svårt?
Att vara som man är.
Kyrkan och församlingen är förresten inte primärt för dig som redan är en del utav den. Den är till för dig som ännu inte mött Gud och som ännu inte lärt känna honom.
Så hur vill Du att kyrkan ska vara?
Konservatismens djupa spår i våra medelsvenssonhjärtan.
Visste ni att:
..om man täcker över korset så försvinner Jesus!?
..om man flyttar på predikstolen så blir Gud arg!
..om man hänger upp svarta skynken så kallade backdrops i kyrkan, så är det djävulens verk!
..om någon sjunger sånger på engelska som inte alla förstår, då får man lov att prata bakom ryggen på den!
..det är syndigt att gå på bio, men att se på film hemma är helt okej.
..det är fel att spela med vanlig kortlek, så länge det inte är på en dator.
..om man inte har kavaj/kjol i kyrkan så kommer man inte till himlen.
Okej, jag har tagit i en del, och kanske det är något orättvisa påståenden. Men det tragiska är att mycket av det jag precis räknat upp fortfarande är allmängiltiga åsikter.
Vad är det för tro vi har?
Framförallt, vad är det för kultur vi har?
Jag tror på en Gud som inte bryr sig om vilka kläder du har!
Jag tror på en Gud som bara bryr sig om vad som finns i ditt hjärta!
Och den här kyrkobyggnadshysterin.
Församlingen är tänkt att vara som en familj.
Och familjen håller till i kyrkan, framförallt av praktiska skäl, för att alla ska få plats.
Församlingen skapades inte för kyrkans skull, kyrkan skapades för församlingens skull!
Och det är ju fantastiskt att vi har tillgång till kyrkolokaler, absolut!
Men,
De första kristna träffades hemma hos varandra!
De delade sina hem, sin mat, sina liv!
Någonstans på vägen blev det fel.
Jag och min generation har börjat återta kyrkan som vårt naturliga hem.
En plats där vi är fria att vara oss själva och göra det vi vill göra.
En tillflykt.
Något vi yngre ofta antingen glömmer eller öht inte ens vet om,
är att generationerna över oss, till viss del våra föräldrar, men framförallt våra mor- och farföräldrar, inte betraktar Guds hus, som deras hus.
Kyrkan var en plats för ordet och bönen.
Man gick hem med sina problem och gick hem och fikade.
Det skapades en kultur där kyrkan var en plats för perfekta syndfria människor. Det var skam, prestation och fanns inget utrymme för svaghet. Måendet var en privat angelägenhet.
Min största önskan för alla människor är att när de kommer till kyrkan så ska de kunna sparka av sig skorna, kasta väskan i ett hörn, slänga upp benen över sätet framför och bara kunna vara precis som de är.
Jag vet människor som inte vågat vara sig själva i kyrkan, som kommit till ungdomssamlingar och spelat glada.
För att det inte fanns något utrymme för att må dåligt.
Så fel.
Ska det verkligen vara så svårt?
Att vara som man är.
Kyrkan och församlingen är förresten inte primärt för dig som redan är en del utav den. Den är till för dig som ännu inte mött Gud och som ännu inte lärt känna honom.
Så hur vill Du att kyrkan ska vara?
Ibland
Ibland är tystnaden det mest talande.
Var inte rädd för den.
Var inte rädd för den.
När skiten hotar att svämma över
I vår sommarstuga har vi de allra flesta bekvämligheter.
Vi har badrum med dusch och toalett, kök med diskmaskin, mikro, spis, tv, datorer, internet.. ja det mesta.
Men grejen är den med toaletten, att vi har inget vanligt avlopp här. Vi har en latrin.
Dvs att nedgrävt i marken bakom stugan så finns en enorm tank.
Ned i den går allt som är i toaletten. (Man vill INTE råka spola ned något smycke där..;))
Vilket innebär att den till slut blir full och behöver tömmas. Då ringer man efter en stor tankbil som kommer och kopplar i en slang och som suger upp all skit, btw mormor kallar tankbilen för pottsorken ;)
Men hur som helst, så då och då händer det att man glömmer kolla den där tanken i tid och inser lite försent att den snart kommer att bli full. Blir den full då går det helt enkelt inte att spola ned något mer och det stiger i toalettskålen.
Om man inte varit ute i god tid och bett pottsorken komma en torsdag (vilket är den enda dag i veckan de kommer ut till Uddens fritidsområde) utan man måste be dem komma akut, så tar de ytterliggare 873 kr utöver de 1000 kronor som tömningen redan går på. Men är det akut så är det. Genom åren har det hänt både nu och då att man fått gå akut i skogen så att säga.. ;)
Jag kom att tänka på att vi människor på ett sätt är som latriner.
Vi tar hela tiden emot nya intryck, vi är med om saker, vi skrattar och är glada, vi gråter och är ledsna och ibland får vi ta emot just det, skit. Någonstans måste allting ta vägen.
Man orkar inte gå hur länge som helst och behålla allt för sig själv. Det är som att man till slut nästan spricker eller svämmar över.
Som en nykär människa som vill ropa ut över hela världen hur fantastisk denna människa är och att han/hon är just hans/hennes! Eller när en tragisk olycka lämnar en gråtande änka/änkling att försöka reda ut livet igen.
Jag tror att vi aktivt måste "tömma" oss. Vissa gör det genom att att skriva, andra genom att samtala, en del genom att idrotta, andra genom att träna. Och visst, det hjälper! Absolut! Vi lär oss hantera alla sinnesintryck och funderingar.
Men hur mycket vi än lättar på det så kommer det alltid att komma igen.
Vissa saker sätter sina tydliga spår hos oss, och vi lyckas liksom aldrig bli riktigt urrakade (ja ni vet, som man rakar ur gamla spisar), det kan handla om bitterhet och andra sår. De är som ingnodda rester och belagringar, rost, fettfläckar, ja vad ni vill. Till dessa ting, räcker det kanske inte bara med enkla tömningar som ger tillfällig lättnad och tillfredställelse, behovet uppstår snart igen. Utan till dessa ting krävs starkare saker. Lösningsmedel, WC rent, lacknafta, All rent, yes ultra, ja vad ni vill.
Det är Jesus som krävs!
Skillnaden mellan att tömma vår latrin ute i sommarstugan och att lämna all skit åt Jesus, vet du vad det är?
Oavsett akut eller förbokat - Nåden är gratis, det är inte tömningen utav pottsorken.. ;)
Den sången skrev jag till min morfar under en period då jag fått veta att han hade en elakartad tumör på ena njuren och skulle opereras. Jag var ledsen och frustrerad och skrev den för att hantera min egen smärta och med ett försök att kanske hjälpa till att lindra andras.. Jag tror att den här sången kom från Gud, både text och melodi.
På en kursvecka på Ansgarsgården med Teamträningsskolan så spelade jag upp sången för min vän Elin. Hon förälskade sig i låten och ville göra en dans till den. Hon sa att hon såg bilder i sitt huvud av dansen, bilder hon är övertygad om kom från Gud. Jag var aldrig riktigt nöjd med låten. Den kändes inte alls så bra som jag hade hoppats och undrade vad som gjorde Elin så förtjust i den. Så bar jag min vän Jonas att spela den åt mig när jag sjöng och Elin dansade. Då föll allting på plats. Min sång blev äntligen det jag alltid önskat att den skulle bli: till lindring.
Lyssna på sången och se Elins dans på youtube: Ärren finns kvar
Vi har badrum med dusch och toalett, kök med diskmaskin, mikro, spis, tv, datorer, internet.. ja det mesta.
Men grejen är den med toaletten, att vi har inget vanligt avlopp här. Vi har en latrin.
Dvs att nedgrävt i marken bakom stugan så finns en enorm tank.
Ned i den går allt som är i toaletten. (Man vill INTE råka spola ned något smycke där..;))
Vilket innebär att den till slut blir full och behöver tömmas. Då ringer man efter en stor tankbil som kommer och kopplar i en slang och som suger upp all skit, btw mormor kallar tankbilen för pottsorken ;)
Men hur som helst, så då och då händer det att man glömmer kolla den där tanken i tid och inser lite försent att den snart kommer att bli full. Blir den full då går det helt enkelt inte att spola ned något mer och det stiger i toalettskålen.
Om man inte varit ute i god tid och bett pottsorken komma en torsdag (vilket är den enda dag i veckan de kommer ut till Uddens fritidsområde) utan man måste be dem komma akut, så tar de ytterliggare 873 kr utöver de 1000 kronor som tömningen redan går på. Men är det akut så är det. Genom åren har det hänt både nu och då att man fått gå akut i skogen så att säga.. ;)
Jag kom att tänka på att vi människor på ett sätt är som latriner.
Vi tar hela tiden emot nya intryck, vi är med om saker, vi skrattar och är glada, vi gråter och är ledsna och ibland får vi ta emot just det, skit. Någonstans måste allting ta vägen.
Man orkar inte gå hur länge som helst och behålla allt för sig själv. Det är som att man till slut nästan spricker eller svämmar över.
Som en nykär människa som vill ropa ut över hela världen hur fantastisk denna människa är och att han/hon är just hans/hennes! Eller när en tragisk olycka lämnar en gråtande änka/änkling att försöka reda ut livet igen.
Jag tror att vi aktivt måste "tömma" oss. Vissa gör det genom att att skriva, andra genom att samtala, en del genom att idrotta, andra genom att träna. Och visst, det hjälper! Absolut! Vi lär oss hantera alla sinnesintryck och funderingar.
Men hur mycket vi än lättar på det så kommer det alltid att komma igen.
Vissa saker sätter sina tydliga spår hos oss, och vi lyckas liksom aldrig bli riktigt urrakade (ja ni vet, som man rakar ur gamla spisar), det kan handla om bitterhet och andra sår. De är som ingnodda rester och belagringar, rost, fettfläckar, ja vad ni vill. Till dessa ting, räcker det kanske inte bara med enkla tömningar som ger tillfällig lättnad och tillfredställelse, behovet uppstår snart igen. Utan till dessa ting krävs starkare saker. Lösningsmedel, WC rent, lacknafta, All rent, yes ultra, ja vad ni vill.
Det är Jesus som krävs!
Skillnaden mellan att tömma vår latrin ute i sommarstugan och att lämna all skit åt Jesus, vet du vad det är?
Oavsett akut eller förbokat - Nåden är gratis, det är inte tömningen utav pottsorken.. ;)
Ärren finns kvar
av Jessica Tegnemyr
Jag ser hur tiden går och den ska läka alla sår.
När stormen drar förbi så är det ändå vi.
Löftena haglar, allt kommer bli bra.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Trots att livet blir bättre finns bitterhet kvar.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Tid läker sår men ärren finns kvar.
När dagar blir till år ska jag då, frid i hjärtat få?
Om jag går med dig, ordnar det då sig?
Löftena haglar allt kommer bli bra.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Trots att livet blir bättre finns bitterhet kvar.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Tid läker sår men ärren finns kvar.
Ärren finns kvar...
av Jessica Tegnemyr
Jag ser hur tiden går och den ska läka alla sår.
När stormen drar förbi så är det ändå vi.
Löftena haglar, allt kommer bli bra.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Trots att livet blir bättre finns bitterhet kvar.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Tid läker sår men ärren finns kvar.
När dagar blir till år ska jag då, frid i hjärtat få?
Om jag går med dig, ordnar det då sig?
Löftena haglar allt kommer bli bra.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Trots att livet blir bättre finns bitterhet kvar.
Men vad gör jag åt smärtan som jag fortfarande har?
Tid läker sår men ärren finns kvar.
Ärren finns kvar...
Den sången skrev jag till min morfar under en period då jag fått veta att han hade en elakartad tumör på ena njuren och skulle opereras. Jag var ledsen och frustrerad och skrev den för att hantera min egen smärta och med ett försök att kanske hjälpa till att lindra andras.. Jag tror att den här sången kom från Gud, både text och melodi.
På en kursvecka på Ansgarsgården med Teamträningsskolan så spelade jag upp sången för min vän Elin. Hon förälskade sig i låten och ville göra en dans till den. Hon sa att hon såg bilder i sitt huvud av dansen, bilder hon är övertygad om kom från Gud. Jag var aldrig riktigt nöjd med låten. Den kändes inte alls så bra som jag hade hoppats och undrade vad som gjorde Elin så förtjust i den. Så bar jag min vän Jonas att spela den åt mig när jag sjöng och Elin dansade. Då föll allting på plats. Min sång blev äntligen det jag alltid önskat att den skulle bli: till lindring.
Lyssna på sången och se Elins dans på youtube: Ärren finns kvar
Övning ger färdighet
Länge leve nördarna!
Jag funderar en del över vad det egentligen är för samhälle vi lever i.
Alla dessa ständiga ideal vi förväntas leva upp till.
Snygg, sexig och singel...? *suck* Vem vet egentligen vad som är vad? Det mesta är väl ändå både relativt och subjektivt? Skulle kunna skriva mer om detta men tänker inte göra det nu. För att svänga upp stämningen på den här bloggen så vill jag bara rekommendera en serie som så härligt "bryter mot trenden" (eller det är kanske det som är trenden just nu..?) och äntligen gör våra sedan urminnes tider hemligt älskade nördar till moderna hjältar vilket är: The big bang theory!!
Så underbart!!! =D
Så "Fel" men Såå rätt!
Men ja.. nu blir ju istället idealet att vara nördig.. hmm.. ?
Hursomhelst..
Länge leve nördarna!
Alla dessa ständiga ideal vi förväntas leva upp till.
Snygg, sexig och singel...? *suck* Vem vet egentligen vad som är vad? Det mesta är väl ändå både relativt och subjektivt? Skulle kunna skriva mer om detta men tänker inte göra det nu. För att svänga upp stämningen på den här bloggen så vill jag bara rekommendera en serie som så härligt "bryter mot trenden" (eller det är kanske det som är trenden just nu..?) och äntligen gör våra sedan urminnes tider hemligt älskade nördar till moderna hjältar vilket är: The big bang theory!!
Så underbart!!! =D
Så "Fel" men Såå rätt!
Men ja.. nu blir ju istället idealet att vara nördig.. hmm.. ?
Hursomhelst..
Länge leve nördarna!
The Exorcism of Emily Rose
Jag kan inte få den filmen ur huvudet.
Den var framställd som en skräckfilm, men för mig var den så mycket mer.
Den är baserad på en sann berättelse om Anneliese Michel, dock amerikaniserad och alla namn utbytta.
Läs mer om Anneliese Michel på wikipedia.
Som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg, så tror jag att vi är alldeles för nonchalanta för andevärlden. Jag tror på Gud, men jag tror också på den onde.
Jag tror på änglar, men jag tror även på demoner.
Om Anneliese Michel verkligen var besatt av demoner kan vi inte veta.
Men om inte den händelsen är sann, så tror iaf jag att det existerar liknande fall. Hur obekvämt och jobbigt det än är att medge. Men det tror jag.. Det är bara att läsa bibeln.
En del säger att demoner bara var en förklaring till en människas dåliga mående på bibelns tid, då man inte hade så mycket kunskap om människokroppen och dess psyke.
Men då undrar jag. Hur mycket mer vet vi idag?
Idag när vi ska förklara saker och ting så försöker vi med näbbar och klor att hitta stöd för vetenskapligt logiska förklaringar. Emily Rose/Anneliese Michel hade dokumenterade epilepsiattacker. Eller?
Det trodde inte hon.
Hjärnan som spelar ett spratt, eller en demon?
Hur vore det om kunde se saker och ting för vad de verkligen är?
Låta de saker som kan förklaras medicinskt också behandlas medicinskt, och de saker som inte kan förklaras med vetenskaplig logik behandlas med.. tja.. Inte vet jag.
Men låt oss nu anta att vi är kristna, och att vi kristna tror på en Gud som är god men att vi också tror på den onde som vill slakta, stjäla och förgöra.. Då måste vi tro, inte bara på Guds under och helande, utan även om på Satans verk.
Saker är inte alltid vad de ser ut att vara.
Ett tungt ämne..
Men sanningen att säga att även om det existerar demoner i vår värld, så existerar det isåfall även änglar. Och änglarna, de är Guds. Och Gud spöar skiten aslätt ur satan. Så det så!
Det finns kraft i namnet Jesus! Glöm aldrig det!
Den var framställd som en skräckfilm, men för mig var den så mycket mer.
Den är baserad på en sann berättelse om Anneliese Michel, dock amerikaniserad och alla namn utbytta.
Läs mer om Anneliese Michel på wikipedia.
Som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg, så tror jag att vi är alldeles för nonchalanta för andevärlden. Jag tror på Gud, men jag tror också på den onde.Jag tror på änglar, men jag tror även på demoner.
Om Anneliese Michel verkligen var besatt av demoner kan vi inte veta.
Men om inte den händelsen är sann, så tror iaf jag att det existerar liknande fall. Hur obekvämt och jobbigt det än är att medge. Men det tror jag.. Det är bara att läsa bibeln.
En del säger att demoner bara var en förklaring till en människas dåliga mående på bibelns tid, då man inte hade så mycket kunskap om människokroppen och dess psyke.
Men då undrar jag. Hur mycket mer vet vi idag?
Idag när vi ska förklara saker och ting så försöker vi med näbbar och klor att hitta stöd för vetenskapligt logiska förklaringar. Emily Rose/Anneliese Michel hade dokumenterade epilepsiattacker. Eller?
Det trodde inte hon.
Hjärnan som spelar ett spratt, eller en demon?
Hur vore det om kunde se saker och ting för vad de verkligen är?
Låta de saker som kan förklaras medicinskt också behandlas medicinskt, och de saker som inte kan förklaras med vetenskaplig logik behandlas med.. tja.. Inte vet jag.
Men låt oss nu anta att vi är kristna, och att vi kristna tror på en Gud som är god men att vi också tror på den onde som vill slakta, stjäla och förgöra.. Då måste vi tro, inte bara på Guds under och helande, utan även om på Satans verk.
Saker är inte alltid vad de ser ut att vara.
Ett tungt ämne..
Men sanningen att säga att även om det existerar demoner i vår värld, så existerar det isåfall även änglar. Och änglarna, de är Guds. Och Gud spöar skiten aslätt ur satan. Så det så!
Det finns kraft i namnet Jesus! Glöm aldrig det!
Ibland blir det helt enkelt inte som tänkt sig.. Och tur är väl kanske det?
En gång i min ungdom fick jag för mig att jag ville ha klarröda slingor i mitt hår. Lollo och jag gick och köpte färg... Bara det att det inte riktigt blev rött... =P
"Bättre nån gång hoppa i galen tunna än att inte hoppa alls"
Först avskydde jag det, sen gillade jag det, sen tyckte jag det var lite häftigt.. men jag gillade det aldrig.
Men nu när jag ser tillbaka, tittar på bilderna så inser jag att det var ju faktiskt rätt snyggt! Det var en övergående period. Den tog slut ganska snart ändå. Nu kan jag ångra att jag inte njöt av den tiden i mitt liv, av mitt just det, lila hår.
Tänk om vi alltid hade all kontroll över allt som sker. Vi som tror oss veta vad det bästa för oss är.. Sanningen är att vi nog inte vet bäst själva, för oftast har vi nog inte egentligen någon som helst aning om vad vi egentligen vill. Visst, man kan sitta hemma i sin favoritfåtölj och läsa sin favorittidning, se sitt favoritprogram, äta sin favoritmat, dag ut och dag in. Det är tryggt. Men det kommer en tid då du plötsligt vaknar upp och funderar på vad som egenligen hände. Var tog livet vägen?
"There's a man who waits for the test to see if the cancer has spread yet,
meanwhile he asks, "so why did I wait to live till it was time to die. If I could turn the time back how I'd live."
Life is such a gift.
So how does the story end?
Well this is the story and it all depends.
Don't let it become true, get up and do what we were meant to do!"
-Superchick
Jag hade länge väldigt långt hår.
Jag trivdes inte jättebra med det.
Men det var något med tryggheten som höll mig från att klippa det.
Tänk om jag klipper mig och det inte blir bra!?
Tänk om jag ångrar mig?
Jag klippte mig.
"Bättre nån gång hoppa i galen tunna än att inte hoppa alls"
Först avskydde jag det, sen gillade jag det, sen tyckte jag det var lite häftigt.. men jag gillade det aldrig.
Men nu när jag ser tillbaka, tittar på bilderna så inser jag att det var ju faktiskt rätt snyggt! Det var en övergående period. Den tog slut ganska snart ändå. Nu kan jag ångra att jag inte njöt av den tiden i mitt liv, av mitt just det, lila hår.
Tänk om vi alltid hade all kontroll över allt som sker. Vi som tror oss veta vad det bästa för oss är.. Sanningen är att vi nog inte vet bäst själva, för oftast har vi nog inte egentligen någon som helst aning om vad vi egentligen vill. Visst, man kan sitta hemma i sin favoritfåtölj och läsa sin favorittidning, se sitt favoritprogram, äta sin favoritmat, dag ut och dag in. Det är tryggt. Men det kommer en tid då du plötsligt vaknar upp och funderar på vad som egenligen hände. Var tog livet vägen?
"There's a man who waits for the test to see if the cancer has spread yet,
meanwhile he asks, "so why did I wait to live till it was time to die. If I could turn the time back how I'd live."
Life is such a gift.
So how does the story end?
Well this is the story and it all depends.
Don't let it become true, get up and do what we were meant to do!"
-Superchick
Jag hade länge väldigt långt hår.
Jag trivdes inte jättebra med det.
Men det var något med tryggheten som höll mig från att klippa det.
Tänk om jag klipper mig och det inte blir bra!?
Tänk om jag ångrar mig?
Jag klippte mig.
En bulle för dig utgiven..
När vi gick i gymnasiet, Ida, Melina, Lollo och jag så var vi engagerade i Ny Generation gruppen på skolan, ja det var jag som startade den tom. Till kanelbullens dag bakade vi 1200 bullar, vi och några andra kompisar samt släktingar. Vi stod där i korridoren med affischer och glada ansikten och berättade vilka vi var och varför vi delade ut bullar. Även om de flesta bara tog sin bulle och gick..
Gjorde vi någon skillnad? Kan en bulle göra någon skillnad?
Det tror jag.
Gör Du någon skillnad?
Gjorde vi någon skillnad? Kan en bulle göra någon skillnad?
Det tror jag.
Gör Du någon skillnad?
Everything is poetry baby
Crazy Pictures har gjort en riktigt bra film som jag tycker alla borde se! Den heter Everything is poetry baby! Den handlar om en komplicerad vänskap, och visar hur mycket skillnad vänner kan göra i ens liv.
Jag älskar hennes sätt att se på saker. Tacksam för det lilla.
Se skönhet i allt!
En regnig, grå, mulen dag.
Är det automatiskt en tråkig deppdag?
Eller är det så att när regnet kommer fram, det som ger växter och mark ny näring till att fortsätta grönska, bara är ett annat skede av livet. Som fastän det inte betraktas som direkt fint, egentligen är något alldeles vackert!?
För att se regnbågen med alla dess färger krävs det regn.
Eller en vattenspridare...
Kanske är mörket inte bara tomhet och brist på ljus, utan även det en del av det hela vackra?
Utan mörker, hur skulle vi kunna uppskatta de små glimtar av ljus som vi kallar stjärnor?
Vilka är stjärnorna i ditt mörker, i ditt liv?
Som månen, reflekterar ljuset från solen,
så, vill jag reflektera livets alla ljusa stunder.
Jag vill reflektera glädjen, värmen, allt det vackra i livet.
Kärleken.
Jag vill reflektera Gud.
Jag älskar hennes sätt att se på saker. Tacksam för det lilla.
Se skönhet i allt!
En regnig, grå, mulen dag.
Är det automatiskt en tråkig deppdag?
Eller är det så att när regnet kommer fram, det som ger växter och mark ny näring till att fortsätta grönska, bara är ett annat skede av livet. Som fastän det inte betraktas som direkt fint, egentligen är något alldeles vackert!?
För att se regnbågen med alla dess färger krävs det regn.
Eller en vattenspridare...
Kanske är mörket inte bara tomhet och brist på ljus, utan även det en del av det hela vackra?
Utan mörker, hur skulle vi kunna uppskatta de små glimtar av ljus som vi kallar stjärnor?
Vilka är stjärnorna i ditt mörker, i ditt liv?
Som månen, reflekterar ljuset från solen,
så, vill jag reflektera livets alla ljusa stunder.
Jag vill reflektera glädjen, värmen, allt det vackra i livet.
Kärleken.
Jag vill reflektera Gud.
"Som månen reflekterar ljuset från solen
Så vill jag reflektera Dig.
Sprida ljus till den som mörker har
Låta alla veta att Du är min far."
Everything's poetry baby
Så vill jag reflektera Dig.
Sprida ljus till den som mörker har
Låta alla veta att Du är min far."
Everything's poetry baby
Kan man verkligen lämna Gud om har upplevt Honom?
Jag tycker det är jobbigt. Jag tycker faktiskt det.
Det är en massa känslor som går igenom mitt hjärta.
Många tankar i mitt huvud.
Människor som förut varit så hängivna troende.
Som satsat så hårt. Som velat så mycket.
De som har inspirerat andra till en levande relation med Jesus.
De som peppade andra till att leva radikala liv.
Hur kan det komma sig att de idag inte längre är bekännande kristna?
Jag får inte ihop det.
Några av dem gick på sätt och vis vidare och blev hängivna något annat, någon annan.
Men det som kanske är jobbigast är nog tanken:
"Om de som var så starka förlorade tron, hur ska det då inte gå för mig som har mindre tro?"
Det vet vi inte förrän vi försökt.
"Låt lusten att prova vara starkare än rädslan att misslyckas"
Never give in, never give up!
Det är en massa känslor som går igenom mitt hjärta.
Många tankar i mitt huvud.
Människor som förut varit så hängivna troende.
Som satsat så hårt. Som velat så mycket.
De som har inspirerat andra till en levande relation med Jesus.
De som peppade andra till att leva radikala liv.
Hur kan det komma sig att de idag inte längre är bekännande kristna?
Några av dem gick på sätt och vis vidare och blev hängivna något annat, någon annan.
Men det som kanske är jobbigast är nog tanken:
"Om de som var så starka förlorade tron, hur ska det då inte gå för mig som har mindre tro?"
Det vet vi inte förrän vi försökt.
"Låt lusten att prova vara starkare än rädslan att misslyckas"
Never give in, never give up!
Okynneshäng utan okynnesmård...
Har haft en trevlig kväll i kollektivet ikväll! Dock var ingen av kollektivarna hemma =(
Elin har flyttat in några månader över sommaren så det gick ju bra att hänga där ändå.. Men.. Eriq, Jonatan och Simon.. Ni fattas mig!! Och Filip också för all del! Men han bodde ju inte där..
Hur som helst så träffades Idid, Elin, Fredrik och min vän David (som hade cyklat hit från Arboga, dvs 7 mil. Han ska cykla runt Vättern och hälsa på kompisar längs vägen.. skum kille hehe) i kollektivet och hade allmänt trevligt häng och såg filmen "The exorcism of Emelie Rose" mycket bra verklighetsbaserad skräckfilm om en tjej som blev besatt.
Vi är alldeles för nonchalanta inför andevärlden!
Nu börjar det verkligen bli dags att sova.
Trött är jag, men känner mig fortfarande uppe i varv. Kanske lösa lite korsord och läsa lite bibel?
Kom ihåg att det finns ingen större kraft än i namnet Jesus!
Bless //Jess
Elin har flyttat in några månader över sommaren så det gick ju bra att hänga där ändå.. Men.. Eriq, Jonatan och Simon.. Ni fattas mig!! Och Filip också för all del! Men han bodde ju inte där..
Hur som helst så träffades Idid, Elin, Fredrik och min vän David (som hade cyklat hit från Arboga, dvs 7 mil. Han ska cykla runt Vättern och hälsa på kompisar längs vägen.. skum kille hehe) i kollektivet och hade allmänt trevligt häng och såg filmen "The exorcism of Emelie Rose" mycket bra verklighetsbaserad skräckfilm om en tjej som blev besatt.
Vi är alldeles för nonchalanta inför andevärlden!
Nu börjar det verkligen bli dags att sova.
Trött är jag, men känner mig fortfarande uppe i varv. Kanske lösa lite korsord och läsa lite bibel?
Kom ihåg att det finns ingen större kraft än i namnet Jesus!
Bless //Jess
Jag ÄR en Anka..!
Jag är en sån där grubblare.
Eller en "djup" person om man så vill.
Jag är även en känslomänniska.
Den kombinationen... kan vara rätt så jobbig.
Jag har varit en expert på att oroa mig.
Och en gång när jag var förtvivlad över något sa min gode vän Johan:
"Tänk inte på det. Tänk på.. en anka!"
Jag skrattade och på något sätt gjorde dig mig lugnare.
Känslorna jag hade var för mig så otroligt allvarliga och dramatiska. Men det fåniga förslaget om att tänka på en anka istället rörde om i min stora känslogryta. Så allvarligt är det inte.
Sen när jag berättade om Johans visdomsord för Mona så kontrade hon med:
"Men, det är väl inte bra!?!? En anka kan ju bli påkörd, tappa alla fjädrar, bli uppäten och jag vet inte allt vad som kan hända!"
Mer skratt.. det hade jag ju förstås inte tänkt på.
Saken är den att ja, ankan kan tappa alla sina fjädrar, den kan bli överkörd.
Men det vet vi ju inte nu, eller hur? Och om det nu skulle hända, så är det faktiskt inte särskilt mycket vi kan göra åt det iaf.. Så varför oroa sig?
Ankan i sig lär ju inte bry sig särskilt mycket.
Och som det står i Guds ord
Jag tänker dessutom på en gummianka.. och de kan inte tappa fjädrarna.. faktiskt ;)
Hur som helst.
Det är inte farligt att grubbla, och det är inte farligt att må dåligt.
Ibland är det bara så att man är lite nere.
Men man väljer fortfarande hur man tänker.
Du kan påverka din självbild med dina tankar.
Tänker du positivt om dig själv eller tänker du negativt om dig själv?
Lättare sagt än gjort, jag vet.
Men faktum är att du kan välja att hänge dig åt dina dystra tankar,
eller i att strunta i dem, tänka på något annat.
Jag ÄR en anka! Ankor grubblar inte!
Och faktiskt är det ju så att hur mycket vi än grubblar och oroar oss,
så det som ska hända, det händer också. Med eller utan oro.
Så varför oroa sig?
Så när jag tänker för mycket - Jag ÄR en anka!
Eller en "djup" person om man så vill.
Jag är även en känslomänniska.
Den kombinationen... kan vara rätt så jobbig.
Jag har varit en expert på att oroa mig.
Och en gång när jag var förtvivlad över något sa min gode vän Johan:
"Tänk inte på det. Tänk på.. en anka!"
Jag skrattade och på något sätt gjorde dig mig lugnare.
Känslorna jag hade var för mig så otroligt allvarliga och dramatiska. Men det fåniga förslaget om att tänka på en anka istället rörde om i min stora känslogryta. Så allvarligt är det inte.
Sen när jag berättade om Johans visdomsord för Mona så kontrade hon med:
"Men, det är väl inte bra!?!? En anka kan ju bli påkörd, tappa alla fjädrar, bli uppäten och jag vet inte allt vad som kan hända!"
Mer skratt.. det hade jag ju förstås inte tänkt på.
Saken är den att ja, ankan kan tappa alla sina fjädrar, den kan bli överkörd.
Men det vet vi ju inte nu, eller hur? Och om det nu skulle hända, så är det faktiskt inte särskilt mycket vi kan göra åt det iaf.. Så varför oroa sig?
Ankan i sig lär ju inte bry sig särskilt mycket.
Och som det står i Guds ord
"Se markens blommor, de arbetar inte, de spinner inte, ändå är de klädda i större prakt än själva Salomo. Skulle då inte er fader i himlen som skapat markens blommor ha större omsorg om er, de sina? Så oroa er inte för morgondagen, dagens plåga är stor nog."
(fritt översatt ur minnet)
Jag tänker dessutom på en gummianka.. och de kan inte tappa fjädrarna.. faktiskt ;)
Hur som helst.
Det är inte farligt att grubbla, och det är inte farligt att må dåligt.
Ibland är det bara så att man är lite nere.
Men man väljer fortfarande hur man tänker.
Du kan påverka din självbild med dina tankar.
Tänker du positivt om dig själv eller tänker du negativt om dig själv?
Lättare sagt än gjort, jag vet.
Men faktum är att du kan välja att hänge dig åt dina dystra tankar,
eller i att strunta i dem, tänka på något annat.
Jag ÄR en anka! Ankor grubblar inte!
Och faktiskt är det ju så att hur mycket vi än grubblar och oroar oss,
så det som ska hända, det händer också. Med eller utan oro.
Så varför oroa sig?
"Låt inte dagens sol skymmas av morgondagens moln!"
Så när jag tänker för mycket - Jag ÄR en anka!
Döm inte andra.
Döm inte. Gå in genom den trånga porten |
Det är så fruktansvärt lätt att tycka och tänka om andra.
Att döma.
Varför gör han si och så? Varför gör han inte så här i stället?
Hon har det nog inte bra med Gud!
Han mår nog inte särskilt bra.. se hur han ser ut!
Jag har hört att hon blablabla..
Asså jag fattar inte att han kunde göra så mot henne! etc etc...
Skitsnack.
Skvaller.
Bläää...!
"Varför får man inte bara vara som man är?
Visa hur man är skapad?
Så säg mig, är det något stort problem om näsan är på sné,
öronen é för stora eller små?
Varför får man inte bara vara som man är?
Finns det nåt skäl, vill jag veta!?
Jag undrar varför ska det va' så svårt?
Att vara som man é!? "
- The Real Group
Visa hur man är skapad?
Så säg mig, är det något stort problem om näsan är på sné,
öronen é för stora eller små?
Varför får man inte bara vara som man är?
Finns det nåt skäl, vill jag veta!?
Jag undrar varför ska det va' så svårt?
Att vara som man é!? "
- The Real Group
Vad är det som säger att du har rätt att döma andra?
Är du perfekt? Och om du är perfekt (vilket jag är 100% övertygad om att du inte är), har du ens då rätten att döma?
Vet du vad idealet är? Vad är idealet? FINNS det öht något ideal???
Den enda perfekta människa som levt på denna jord är Jesus.
Och hur han bar sig åt finns bara ett svar på. Han var inte bara 100% människa, han var 100% Gud också! (Försök få iho det om ni kan! ;))
Det är mänskligt att fela!
Du kan aldrig döma någon, för du har inte varit i samma skor.
Du känner inte till de djupaste tankarna.
Ångesten, sorgen, glädjen osv
"Ser du stocken i ditt öga?
Eller är det bara så
att du kan plocka andras flisor ur dess ögon och sen gå?"
- The Living Word, taget ur bibeln.
Eller är det bara så
att du kan plocka andras flisor ur dess ögon och sen gå?"
- The Living Word, taget ur bibeln.
Men det är så lätt att se fel hos andra istället för att ta en titt på sig själv.
För skulle man göra det så skulle man nog hitta mer än ett fel hos sig själv.
INGEN är perfekt.
Du är du, och du duger!
Sliten klysché, men det är fortfarande sant!
Klyscha = utnött sanning.
Döm ingen, så skall heller inte du bli dömd.
Den du snackar skit bakom ryggen med snackar förmodligen skit om dig bakom din rygg.
Ärlighet varar längst.
Kärleken är evig.
Och i kärleken finns ingen fördömelse - endast nåd.
Joh 3:16-
Störst av allt är kärleken
Måste ni dra utomlands?? Kan ni inte bara säga att ni inte vill umgås med mig!?!?
Snart kommer Alkan hem!!! YEY!!!! Japan från September till Juli.. Det är LÅNG tid! Och i Oktober drar Smulan till Tanzania och Andrea till Thailand. Båda blir borta typ 8 månader... knepigt och jobbigt!
Ida flyttar till Malmö, det är så gott som utomlands, plus att hon tänker plugga där i tre år! Lina har flyttat från Bollnäs till Ronneby, Eric flyttar till Örebro, Jonas E. flyttar till Sthlm, Elin flyttar till Västervik....
Melina bor kvar i Sthlm, Pierre bor kvar i Älmhult, Lollo & Robert bor kvar i Fagersta (skönt!!), Oscar bor kvar i Molla, Mona bor kvar i Jkpg...
Vad händer med mig?
Livet är så märkligt just nu. Jag satsar sommaren på att vila, må bra och ha roligt! Och hittills har jag ändå lyckats väldigt bra tycker jag allt! =D Men den här hösten alltså... Jag har några alternativ som känns rätt goa ändå.. men det är alltid så svårt innan man vet.. God only knows that is... =)
Bild tagen 2008-04-18
Ida flyttar till Malmö, det är så gott som utomlands, plus att hon tänker plugga där i tre år! Lina har flyttat från Bollnäs till Ronneby, Eric flyttar till Örebro, Jonas E. flyttar till Sthlm, Elin flyttar till Västervik....
Melina bor kvar i Sthlm, Pierre bor kvar i Älmhult, Lollo & Robert bor kvar i Fagersta (skönt!!), Oscar bor kvar i Molla, Mona bor kvar i Jkpg...
Vad händer med mig?
Livet är så märkligt just nu. Jag satsar sommaren på att vila, må bra och ha roligt! Och hittills har jag ändå lyckats väldigt bra tycker jag allt! =D Men den här hösten alltså... Jag har några alternativ som känns rätt goa ändå.. men det är alltid så svårt innan man vet.. God only knows that is... =)
Bild tagen 2008-04-18
I goda vänners lag..
Idag träffade jag Ronestjärnas och Nordlings! Vi spelade spel och lekte lekar!! SKOJ!
Tänk vad värt det är att få träffas en stund.
Nu har vi känt varandra i hur många år då? Typ 7 år? Och vi har träffats nästan en gång per år.. på tok för lite, men det kunde ha varit värre - det kunde ha varit inte alls!
Ta vara på dina nära och kära och njut så länge ni har möjlighet att träffas. Vi vet ingenting om morgondagen.
Tänk vad värt det är att få träffas en stund.
Nu har vi känt varandra i hur många år då? Typ 7 år? Och vi har träffats nästan en gång per år.. på tok för lite, men det kunde ha varit värre - det kunde ha varit inte alls!
Ta vara på dina nära och kära och njut så länge ni har möjlighet att träffas. Vi vet ingenting om morgondagen.
Jag är faktiskt stolt över mig själv!
Denna fjantiga Jante!
Vem och vad är det som säger att jag inte får vara stolt över och nöjd med mig själv!?
Varför får inte jag se mig själv i spegeln och tycka att jag faktiskt ser helt okej ut..!?
Varför får inte jag berömma mig själv när jag lyckats göra något bra?
Idag lyckades jag ändra om i stilmallen här på bloggen i HTML-koderna så jag fick rätt färger på rätt ställen, precis så som jag ville ha det! Det gör mig faktiskt stolt!
Varför? Jo för jag är inte särskilt bra på HTML koder.. men på nåt vis lyckades jag luska fram de där nästan bortglömda få kunskaperna ur mitt minne och lyckades till slut att pricka in rätt koder på rätt platser, men det tog sin lilla tid!
Men jag är stolt!
Jag är stolt för att jag inte gav upp, jag är stolt för att jag klarade det själv och jag är stolt för att det blev (enligt mig iaf) snyggt och jag är stolt för att jag över huvudtaget ens lyckades!
Mitt nyårslöfte var måste jag ändå säga ett väldigt lyckat sådant. Hittills har jag nämligen lyckats infria det flera gånger om! "Göra mig stolt över mig själv"
Så fort jag gör mitt bästa eller ens får ändan ur vagnen och företar mig något kan jag alltså vara stolt över mig själv.
Vissa dagar kan det vara en bedrift att jag orkar ta tag i disken, dammsuger lägenheten, ringer det där jobbiga samtalet, skriver klart en uppsats osv.
Känn dig stolt över dig själv! Ingen annan är som du! Och tur är väl det ;)
Vem och vad är det som säger att jag inte får vara stolt över och nöjd med mig själv!?
Varför får inte jag se mig själv i spegeln och tycka att jag faktiskt ser helt okej ut..!?
Varför får inte jag berömma mig själv när jag lyckats göra något bra?
Idag lyckades jag ändra om i stilmallen här på bloggen i HTML-koderna så jag fick rätt färger på rätt ställen, precis så som jag ville ha det! Det gör mig faktiskt stolt!
Varför? Jo för jag är inte särskilt bra på HTML koder.. men på nåt vis lyckades jag luska fram de där nästan bortglömda få kunskaperna ur mitt minne och lyckades till slut att pricka in rätt koder på rätt platser, men det tog sin lilla tid!
Men jag är stolt!
Jag är stolt för att jag inte gav upp, jag är stolt för att jag klarade det själv och jag är stolt för att det blev (enligt mig iaf) snyggt och jag är stolt för att jag över huvudtaget ens lyckades!
Mitt nyårslöfte var måste jag ändå säga ett väldigt lyckat sådant. Hittills har jag nämligen lyckats infria det flera gånger om! "Göra mig stolt över mig själv"
Så fort jag gör mitt bästa eller ens får ändan ur vagnen och företar mig något kan jag alltså vara stolt över mig själv.
Vissa dagar kan det vara en bedrift att jag orkar ta tag i disken, dammsuger lägenheten, ringer det där jobbiga samtalet, skriver klart en uppsats osv.
Känn dig stolt över dig själv! Ingen annan är som du! Och tur är väl det ;)
Alla är vi ensamma
Läste precis ett blogginlägg av Ida, och jag kommenterade hennes inlägg.
Hon skrev om att hon ibland kan känna sig så ensam. Jag kan inte annat än att hålla med henne.
Vissa dagar är det verkligen så påtagligt!
Det är lätt att tänka att den dagen man har pojkvän, då kommer ensamheten att försvinna.
Grejen är att jag tror ändå inte att den gör det. Inte helt. För i grund och botten är vi alla ensamma individer. Som jag skrev i min kommentar i Idas blogg:
"Min vän. Ensamma är vi alla. Egentligen.
Hur nära vi än står människor så är vi ändå egna sinnen med egna kroppar. Ibland önskar jag att man bara kunde kliva in hos någon. Dela tankar och kropp en stund. Slippa tänka och bestämma själv. Känna att man tillhör - på riktigt.
Men det är ändå skönt att veta, att "om vi nu alla är ensamma - så har vi åtminstone det gemensamt." -mamman i P.s. I love you"
Även mitt i ett rum fullt med människor är vi faktiskt ensamma.
Hon skrev om att hon ibland kan känna sig så ensam. Jag kan inte annat än att hålla med henne.
Vissa dagar är det verkligen så påtagligt!
Det är lätt att tänka att den dagen man har pojkvän, då kommer ensamheten att försvinna.
Grejen är att jag tror ändå inte att den gör det. Inte helt. För i grund och botten är vi alla ensamma individer. Som jag skrev i min kommentar i Idas blogg:
"Min vän. Ensamma är vi alla. Egentligen.
Hur nära vi än står människor så är vi ändå egna sinnen med egna kroppar. Ibland önskar jag att man bara kunde kliva in hos någon. Dela tankar och kropp en stund. Slippa tänka och bestämma själv. Känna att man tillhör - på riktigt.
Men det är ändå skönt att veta, att "om vi nu alla är ensamma - så har vi åtminstone det gemensamt." -mamman i P.s. I love you"
Även mitt i ett rum fullt med människor är vi faktiskt ensamma.
Jessica Tegnemyr is fed up with worrying, now I think I'll just leave it where it belongs, with God!
"Lämna all oro till Gud, Han är ändå vaken hela natten"
"Låt inte dagens sol skymmas av morgondagens moln."
Jag är sååå trött på att oroa mig och fundera!
Jag har en ganska bra koll på vad jag vill med mitt liv, men nu gäller det att vara lydig Gud och göra det jag tror att Han vill. Men vad vill Han då? Förmodligen iaf ungefär det jag vill...
Gud. Om du vill att jag ska läsa till Socionom så får du faktiskt hjälpa mig att klara av studierna och boendet också!
Give me a sign!!
//Yours truly
På Dig min Gud förtröstar jag
när oron skymmer min morgondag
För jag vet Du är trofast emot mig
När svårigheter omger mig
så är jag ändå trygg hos Dig
för jag vet att Du aldrig lämnar mig
Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag
Gud du är alltid nära mig
Ingen förändring finns hos Dig
Du är densamme igår och idag och i evighet
Du är min framtids säkra grund
Du som står fast vid Ditt förbund
Min klippa är Du allsmäktig Gud, Jag ärar Dig
när oron skymmer min morgondag
För jag vet Du är trofast emot mig
När svårigheter omger mig
så är jag ändå trygg hos Dig
för jag vet att Du aldrig lämnar mig
Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag
Gud du är alltid nära mig
Ingen förändring finns hos Dig
Du är densamme igår och idag och i evighet
Du är min framtids säkra grund
Du som står fast vid Ditt förbund
Min klippa är Du allsmäktig Gud, Jag ärar Dig
Kluriga ord och kluriga liv
"Super-optimoptisk-topp-i-pang-fenomenalisk, själva ordet låter kanske rätt så infernaliskt, men sjung ut det högt och klart så lyser det bengaliskt! Super-optimoptisk-topp-i-pang-fenomenalisk! dumdidarididumdida dumdidarididumdida..."
Finns det någon klokare än Mary Poppins?
Hon har verkligen en poäng, "Just a spoon full of sugar makes the medicine go down".
Livet är klurigt, men det är inte mycket vi kan göra åt det. Det gäller att ta det onda med det goda och acceptera att ibland är saker bara onödigt krångliga och komplicerade. Men det gör inget.
"Just a spoon full of sugar makes the medicine go down".
Faktiskt.
Finns det någon klokare än Mary Poppins?
Hon har verkligen en poäng, "Just a spoon full of sugar makes the medicine go down".
Livet är klurigt, men det är inte mycket vi kan göra åt det. Det gäller att ta det onda med det goda och acceptera att ibland är saker bara onödigt krångliga och komplicerade. Men det gör inget.
"Just a spoon full of sugar makes the medicine go down".
Faktiskt.
Ta tag i det..!
Undrars varför det alltid ska vara så svårt att ta tag i saker och ting!?
Även om jag faktiskt har lust att göra något kreativt idag, så måste jag ändå få ändan ur vagnen (läs sängen, för det är den jag sitter på) och ta mig för att göra det! *suck*
I sommar hade jag tänkt börja scrapbooking, jag hade tänkt vara kreativ.
Hittills har det gått mindre bra. Men kanske inte är så konstigt, som jag har flängt runt iofs.
Nåja.. kanske man skulle ta sig i kragen nu då?
Bless //Jess
Även om jag faktiskt har lust att göra något kreativt idag, så måste jag ändå få ändan ur vagnen (läs sängen, för det är den jag sitter på) och ta mig för att göra det! *suck*
I sommar hade jag tänkt börja scrapbooking, jag hade tänkt vara kreativ.
Hittills har det gått mindre bra. Men kanske inte är så konstigt, som jag har flängt runt iofs.
Nåja.. kanske man skulle ta sig i kragen nu då?
Bless //Jess
Hopplös romantiker..!
Jag sitter här och tänker på Dig.
Jag undrar hur Du har det...
Vad gör du just nu? Sitter du liksom jag, också vid datorn? Kollar din facebook?
Eller du sover kanske? Du kanske är en sådan där kvällstrött, morgonpigg typ..?
Tänk, tänk om du just nu sitter och tänker på mig!
Vi som inte ännu vet om den andre.
Jag vet inte vem du är. Kanske har vi träffats, kanske är vi grannar, nära vänner?
Eller är Du, min framtida älskade, en fullkomlig främling?
Men, om du medan jag tänker på dig, nu tänker på mig? Om vi tänker på varandra.
Är det då inte som att våra tankar korsas? Som en smekning över varandras sinnen?
Tänk om vi i just detta nu sitter och berör varandra med våra tankar?
Vore det då inte som om vi faktiskt redan nu hade kontakt? Kommer det att märkas när vi väl vet om varandra?
Det händer att jag som nu, sitter och tänker på dig.. ber för dig.
Jag ber att allt ska gå bra för dig. Att du ska vara lycklig, välmående.
Jag ber att du ska ha en bra relation till Gud.
Jag ber att vi snart ska ses.
Och jag ber att vi ska träffas när vi båda är redo.
Till dess, sitter jag här och tänker på dig ibland.
Undrar hur du har det.
Till dess jag vet, och bara så du vet - Jag har det bra =)
Jag undrar hur Du har det...
Vad gör du just nu? Sitter du liksom jag, också vid datorn? Kollar din facebook?
Eller du sover kanske? Du kanske är en sådan där kvällstrött, morgonpigg typ..?
Tänk, tänk om du just nu sitter och tänker på mig!
Vi som inte ännu vet om den andre.
Jag vet inte vem du är. Kanske har vi träffats, kanske är vi grannar, nära vänner?
Eller är Du, min framtida älskade, en fullkomlig främling?
Men, om du medan jag tänker på dig, nu tänker på mig? Om vi tänker på varandra.
Är det då inte som att våra tankar korsas? Som en smekning över varandras sinnen?
Tänk om vi i just detta nu sitter och berör varandra med våra tankar?
Vore det då inte som om vi faktiskt redan nu hade kontakt? Kommer det att märkas när vi väl vet om varandra?
Det händer att jag som nu, sitter och tänker på dig.. ber för dig.
Jag ber att allt ska gå bra för dig. Att du ska vara lycklig, välmående.
Jag ber att du ska ha en bra relation till Gud.
Jag ber att vi snart ska ses.
Och jag ber att vi ska träffas när vi båda är redo.
Till dess, sitter jag här och tänker på dig ibland.
Undrar hur du har det.
Till dess jag vet, och bara så du vet - Jag har det bra =)
Baaaadaaaaaaa!
Idag är det sommar på Udden!
Har ett par dagar känt mig rätt trött i kroppen och så efter min härliga roadtrip till Norrköping, Jönköping, Älmhult och Olofström. Men idag fick jag äntligen sova ut lite och nu är jag nästan mitt vanliga jag, nästan ;)
Jag är alltså ute i sommarstugan på Udden, Hjälmaresund med mormor, morfar, mamma, pappa, moster och hennes man. Och idag har jag och Elinor (min moster) badat i poolen! Kallt, men när man väl kommit i så var det inte så farligt. Jag som absolut inte tänkte doppa mig ändrade inställning efter vattenplask och bus, när jag insåg att jag faktiskt redan var blöt från topp till tå =P
Ikväll har jag fixat iordning tacos åt familjen. Goooott!!! ÄLSKAR guacamole!! <3
Nu ska vi se om det blir Twilight innan den här dagen är slut =)
Hoppas allt är väl med dig! Kram Jessica
Har ett par dagar känt mig rätt trött i kroppen och så efter min härliga roadtrip till Norrköping, Jönköping, Älmhult och Olofström. Men idag fick jag äntligen sova ut lite och nu är jag nästan mitt vanliga jag, nästan ;)
Jag är alltså ute i sommarstugan på Udden, Hjälmaresund med mormor, morfar, mamma, pappa, moster och hennes man. Och idag har jag och Elinor (min moster) badat i poolen! Kallt, men när man väl kommit i så var det inte så farligt. Jag som absolut inte tänkte doppa mig ändrade inställning efter vattenplask och bus, när jag insåg att jag faktiskt redan var blöt från topp till tå =P
Ikväll har jag fixat iordning tacos åt familjen. Goooott!!! ÄLSKAR guacamole!! <3
Nu ska vi se om det blir Twilight innan den här dagen är slut =)
Hoppas allt är väl med dig! Kram Jessica
Vänner är som..
Vänner är som ogräs - rycker man upp en dyker det upp tio nya.. ehm.. eller hur var det nu?
Vänner är som blommor - rensar man bort ogräset så finns det plats för de verkligt fina blommorna..? Nja...
Vänner är som en äng - Det finns en plats för alla, lika som olika, taggiga som mjuka, långa som korta, vackra som fula, väldoftande som illaluktande, färgglada som bleka, knoppar som utslagna.. ? =D
Jag ÄLSKAR ängar!!!
Vänner är som blommor - rensar man bort ogräset så finns det plats för de verkligt fina blommorna..? Nja...
Vänner är som en äng - Det finns en plats för alla, lika som olika, taggiga som mjuka, långa som korta, vackra som fula, väldoftande som illaluktande, färgglada som bleka, knoppar som utslagna.. ? =D
Jag ÄLSKAR ängar!!!
Återigen hej =)
Idag har jag skaffat blogg.. igen. Vet inte om någon någonsin har läst någon av mina tidigare.. Men nu iaf så tänkte jag försöka ge mig på ett försök igen!
yeszica.blogg.se finns fortfarande kvar, men pga svårigheter med inlogg så är den inte längre i bruk.
yeszica.blogg.se finns fortfarande kvar, men pga svårigheter med inlogg så är den inte längre i bruk.
Suckar på bloggar..
Så har jag startat min fjärde blogg! Illa jobbigt att det inte tycks fungera att logga in på min andra blogg här på blogg.se.. nu ska jag iaf ta bort både blogspot och nogg!
