HonJessicaDuVet

Hur det fostrar, hur det lär

Hyser sådan längtan,
den övergår all förväntan.
Håller mig bubblig och varm,
visionerna jag bär närmast min barm.

Så många vackra drömmar,
om lapptäcken utan sömmar.
Lycklig och glad till bristningsgränsen,
för här och nu men även för sen.

Dock sorg, gräns till bävan,
när tid ej finns för strävan.
Där ork tryter och bekvämlighet sätter in,
där stolthet inte längre finns över att vara din.

Denna balansgång livet ständigt innebär,
hur det fostrar, hur det lär.
I snårskog jag tycks snava,
med en falnande glöd som förr vällde som lava.

Herre mitt liv jag åter vill ge till dig,
denna gång för evigt, ja hela mig.
Med mitt liv vill jag Dig ära,
för varje dag du lovat mig bära.

Jag vill ge dig allt jag har,
varje tanke, andetag jag tar.
Än en gång jag faller för din tron,
talar och sjunger med klangfullaste ton.

Mot Dig jag sträcker mina armar,
tacksam för att du om mig förbarmar.
"Ingen kommer till Fadern utom genom mig",
Herre min fader här är jag inför Dig.

Med talanger skänkta ifrån ovan,
jag vill förmedla om den ultimata gåvan.
Jag böjer mig ned, inför Dig jag vill be.
Amen, amen, Gud, låt det ske. - Jessica Tegnemyr 2010-08-10