HonJessicaDuVet

Life is a journey, not a destination.

Många bäckar små blir snart en stor å.

Även liten tuva stjälper stort lass.

Livet är enkelt, men inte lätt.


Det finns många beskrivningar utav livet, eller utav delar av livet.
Saker vars andemening lyder att det som händer oss i livet blir det som definierar oss.
Vem vore väl jag om jag levde ett händelselöst liv? Utan kärlek och sorg, utan glädje och motgångar. Jag är ju summan utav dessa saker.
Jag har alltid försökt se en mening med allt som sker. Inte nödvändigtvis att saker är ödesbestämda, men livet på något vis ändå alltid har sitt sätt att sträva mot de där målen jag har. Att de där snedstegen jag emellanåt tar eller när jag helt enkelt bara finner mig bli knuffad ur banan av någon dunkel anledning, att de stunderna hur mörka de än må vara ändå kan leda till något gott. Se något positivt i det hela. Händer det mig kan jag varna någon annan, för att bara ta ett exempel. Eller som den rara nunnan i "Sound of Music" talar om att när en dörr stängs öppnar Gud ett fönster. Ja, det ordnar sig helt enkelt. På ett eller annat sätt gör det ju faktiskt det. Det kanske inte sker precis så som jag hade tänkt mig det, men ändå - det ordnar sig!

Det som inte dödar det härdar, ja det kan låta aningen hårt.
Och det är inte alltid jag tror att det är riktigt sant. Du kan klara dig med nöd och näppe bara för att inse att krafterna sinat och inför nästa dust med livet känns det helt enkelt inte som att du har något kvar att ge...
Det handlar om inställning tror jag.
En inställning om att jag kommer att klara det, att livet är värt att inte ge upp.  En inställning om att allt på något vis, även om vi inte förstår hur, har en mening...

Vad är meningen som får dig att kämpa vidare? Som ger dig kraft och mod och vilja?
I mitt liv har det alltid varit Jesus. Meningen med livet har alltid kunnat förklaras genom bibeln och min tro.
En tro på att det finns en mening med mitt liv och en tro på att jag kan göra en mening med mitt liv!

Jag tror inte att Gud straffar. Jag tror det finns andra krafter till det.
Däremot är det ganska uppenbart att Gud av någon anledning jag inte kan förstå, ändå låter bli att hindra dessa krafter från att göra mig illa. Det om något brukar förvilla människor till den grad att de inte kan tro på Gud.
Men mig har det aldrig hindrat. Min tro handlar om mer än att förstå, den handlar just om att tro.

Så vad blir sensmoralen i detta blogginlägg?
Jo, att det som inte dödar - det härdar.
Vad är det som härdar?
Jo livet härdar dig, och gör det inte det då har du inte levt.

Kan jag skydda mig mot livet? Mot livets nycker?
Ska jag låta bli att älska, då risken är alltför stor att bli sårad?
Nej, jag tror på ordspråket "Bättre att nån gång hoppa i galen tunna, än att inte hoppa alls"
Det är det livet handlar om!