"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv"
Igår på vår cellgrupp som var kombinerad födelsdagsfika för Oskar, så fick vi i uppdrag att ta med oss en låt som vi tycker är riktigt bra och motivera varför och om den betyder något speciellt för oss.
Jag tog med mig Lars Winnerbäcks "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv". En låt som alltid gör mig totalt lycklig bara jag får höra introt! En av anledningarna, förutom att det är ett skönt tempo, snygga harmonier och sköna instrument osv så har nog aldrig förut en låt träffat mig så bra som den gjorde den första gången jag hörde den. För det var precis så jag kändes just då "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv". Jag kände mig ganska förvirrad över hela socionomstudent-bo-hemma-hos-mamma-och-pappa-igen-skaffa-sig-ett-liv-och-återuupta-kontakten-med-gamla-vänner-i-Katrineholm-samt-sätta-sig-in-i-hela-universitets-tänket-situationen.... Jag som var så inne på att bli teaterpedagog upplevde en tvärvändning i mitt liv som jag helt enkelt inte förstod.
"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va' så förfärligt, det kan va' så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra"
Så skönt med en låt som beskriver de där känslorna man kan gå och fundera över ibland. Men ju mer jag tänker på det och ju mer jag jämför min dåvarande situation med hur den är nu. Så inser jag att på sätt och vis är det ju egentligen inte mer ordning på mitt liv nu jämfört med då. Bara det att vissa saker fått landa och jag mer och mer kommit till insikt om att nej, kan man verkligen ha ordning på sitt liv helt och fullt? Livet komemr alltid bestå utav slumper och sammanträffanden, medgångar och motgångar. Jag kan skapa mig en vardag med rutiner hur mycket jag vill, men till syvende och sist så får jag acceptera att jag bara har kontroll över mitt liv till en viss del - resten är ovisst- Just det - livet.
Jag får liksom ingen ordning
av Lars Winnerbäck
Jag kan ha räknat sekunderna som gick Mellan ljuset, och åskans dån Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick Om du var på väg hit, eller härifrån Det tysta ekot är av ett slag för sig Det kommer ensamt, om det är nåt att ha Vad du än gör ta inga råd från mig Jag vet, de fungerar inge bra
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård Jag måste ha träffat, din frekvens Diskanten var svagare, diktionen mindre hård Det var som att tonen, var en väns Det är lätt att se hur sjuk man en gång var När såren läker, och regnet känns Gör din tolkning, häll mig full med svar Rita figurer, och dra en gräns Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati [Eller jo det gör jag visst] Inga kan ta fel på varann som vi Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Det är det som är verkligheten för mig, just den låten. Men det är inte bara den som förgyller allt, utan hela skivan.. ^^
