HonJessicaDuVet

Igår hade jag en riktigt bra dag!
Spänningen från de senaste dagarnas trakasserier har släppt och det verkar som att han äntligen har gett sig! Som mamma sa i måndags när allt kändes som värst "Du kommer att komma ur det här starkare och det får bli till ännu en erfarenhet du kan bära med dig i livet och i ditt framtida yrke. Men varför just du måste lära dig allt den hårda vägen vet jag inte. Men det som inte dödar, det härdar som någon sa..."
Och ja det är väl så det är. Hur som helst så igår hade jag rena rama motsatshumöret till i måndags! Inga tårar och inga hemska känslor, bara glädje (och viss pluggfrustration såklart).

Jag fick tillbaka mitt projektarbete, jag fick varken godkänt eller underkänd utan rest, något som jag räknade med när jag skrev uppgiften (jag pluggade till en omtenta samtidigt så det var bara att välja vilket jag helst ville klara). Så jag behöver bara utveckla maktanalysen och knyta den till Faucault eller nån annan liknande snubbe så är det klart sedan! =D Jag fick dessutom bra kritik på min muntliga redovisning och det gjorde mig jätteglad!
Sen räddade gårdagens hjälte, Henke, oss "alla"! Han hade nämligen kopierat alla sidor i en bok som är svår att få tag på och vi fick kopiera hans kopiering! Guld!!
Sen blev det plugg med Clara och Karin och vi kom verkligen någon vart så det var tokskönt!
På vägen hem ringde jag först Eric Krantz och pratade ett tag med honom, det är så roligt att det går så bra för honom i Örebro! Sen ringde jag Michael, ett efterlängtat samtal! Lite drygt två timmar pratade vi om allt mellan himmel och jord.. fattar inte än att han drar till Australien på måndag! Kommer hem i juni.. blir egentligen inte så hemskt stor skillnad rent distansmässigt, honom träffar jag ju ändå så nästan aldrig =P Men vi ska ses i sommar! Då blir det paaaartyyy!
Sen när jag kom hem blev att äta semla och se So you think you can dance med mamma och pappa. Lovely!


Vad skönt det känns när livet kommer tillbaka till en! Den oro och de ångestrelaterade känslor jag haft av den där hemska människan, är nu äntligen, ja inte bortglömda, men åtminstone inte lika påtagliga! Nu tänker jag lägga de tankarna och den erfarenheten åt sidan och bara fortsätta framåt!