Se möjligheterna!
Så är det snart Augusti månad och jag börjar nu bli lite sådär småskeptisk inför hösten.
Känns väldigt osäkert allting.
Någon som jag nu, passande nog finner väldigt lämpligt och som nu pga min nuvarande situtation är väldigt på tapeten för min del, är att våga ta chanser och se möjligheterna!
Jag har alltid älskat att skriva.. Varför inte sätta sig ned och börja skriva något seriöst? Kanske någon som vill läsa det senare? Kanske till och med finns en chans att få det tryckt..?
Men det kommer saker i vägen. Tankar om att jag nog inte kommer att klara av det, att jag inte vet vad jag ska skriva osv.
Men..
Vill dela med mig av en liten berättelse. Inte jag som skrivit den, vet inte vem som gjort det..
En gång under ett profetiskt tilltal lovade Gud mannen att han skulle vinna en stor mängd pengar på Lotto.
Mannen blev väldigt glad och tacksam för detta då han trodde helt och fullt på att Gud håller det han lovat.
Så gick tiden, och mannen vann inga pengar.
Det gick dagar, det gick veckor, det gick månader, det gick år.
Mannen förstod ingenting. Gud hade ju lovat!
Nåja det kommer väl när Gud tycker det är bäst läge, tänkte mannen och fortsatte att vänta.
Så gick åren och till slut så dog mannen.
När han sedan träffade Gud uppe i himlen så frågade han Gud om detta.
"Gud du lovade ju att jag skulle vinna en stor mängd pengar på lotto! Men jag väntade och väntade, och aldrig fick jag några pengar!" utropade mannen argt, varpå Gud svarade:
"Men du köpte ju aldrig någon lott!"
Jag kan tänka att det ofta är så med livet.
Vi förväntar oss att saker ska hända, men är vi då beredde att kämpa för det?
Jag vill gärna tro att Gud har en tanke med mitt liv, att han har mitt liv i sina händer och att det är han som har kontrollen.
Men samtidigt är det ju så, att Gud har skapat oss med förmågor. Talanger och nådegåvor (nådegåvor är så kallade tjänstegåvor som man får av Gud till att göra övernaturliga saker till tjänst för andra, såsom helande, uppmuntran, profetiska tilltal osv) och rentav kroppsliga funktioner.
När barnet väl har lärt sig att gå, inte håller väl mamma och pappa barnet i händerna då längre?
Varför gå över övergångsstället med blundande ögon?
Gud har skapat dig med ögon för att du ska kunna se dig över vägen själv, men dina ögon!
Gud gör ingenting, som du inte redan klarar av att göra själv!
Som med lotten, för att du ska kunna vinna den där summan pengar så måste du köpa lotten.
Ta de tillfällena Gud ger dig! Våga chansa! Ta en risk! Det kan bli alldeles hemskt och förskräckligt, men det kan också bli den bästa, mest berikande erfarenheten i ditt liv,
Så.. jag kanske skulle våga mig på att skriva den där boken..?
Känns väldigt osäkert allting.
Någon som jag nu, passande nog finner väldigt lämpligt och som nu pga min nuvarande situtation är väldigt på tapeten för min del, är att våga ta chanser och se möjligheterna!
"Bättre nån gång hoppa i galen tunna än att inte hoppa alls!"
Jag har alltid älskat att skriva.. Varför inte sätta sig ned och börja skriva något seriöst? Kanske någon som vill läsa det senare? Kanske till och med finns en chans att få det tryckt..?
Men det kommer saker i vägen. Tankar om att jag nog inte kommer att klara av det, att jag inte vet vad jag ska skriva osv.
Men..
Vill dela med mig av en liten berättelse. Inte jag som skrivit den, vet inte vem som gjort det..
En gång under ett profetiskt tilltal lovade Gud mannen att han skulle vinna en stor mängd pengar på Lotto.
Mannen blev väldigt glad och tacksam för detta då han trodde helt och fullt på att Gud håller det han lovat.
Så gick tiden, och mannen vann inga pengar.
Det gick dagar, det gick veckor, det gick månader, det gick år.
Mannen förstod ingenting. Gud hade ju lovat!
Nåja det kommer väl när Gud tycker det är bäst läge, tänkte mannen och fortsatte att vänta.
Så gick åren och till slut så dog mannen.
När han sedan träffade Gud uppe i himlen så frågade han Gud om detta.
"Gud du lovade ju att jag skulle vinna en stor mängd pengar på lotto! Men jag väntade och väntade, och aldrig fick jag några pengar!" utropade mannen argt, varpå Gud svarade:
"Men du köpte ju aldrig någon lott!"
Jag kan tänka att det ofta är så med livet.
Vi förväntar oss att saker ska hända, men är vi då beredde att kämpa för det?
Jag vill gärna tro att Gud har en tanke med mitt liv, att han har mitt liv i sina händer och att det är han som har kontrollen.
Men samtidigt är det ju så, att Gud har skapat oss med förmågor. Talanger och nådegåvor (nådegåvor är så kallade tjänstegåvor som man får av Gud till att göra övernaturliga saker till tjänst för andra, såsom helande, uppmuntran, profetiska tilltal osv) och rentav kroppsliga funktioner.
När barnet väl har lärt sig att gå, inte håller väl mamma och pappa barnet i händerna då längre?
Varför gå över övergångsstället med blundande ögon?
Gud har skapat dig med ögon för att du ska kunna se dig över vägen själv, men dina ögon!
Gud gör ingenting, som du inte redan klarar av att göra själv!
Som med lotten, för att du ska kunna vinna den där summan pengar så måste du köpa lotten.
Ta de tillfällena Gud ger dig! Våga chansa! Ta en risk! Det kan bli alldeles hemskt och förskräckligt, men det kan också bli den bästa, mest berikande erfarenheten i ditt liv,
Så.. jag kanske skulle våga mig på att skriva den där boken..?
Kommentarer
Trackback
