HonJessicaDuVet

I vår sommarstuga har vi de allra flesta bekvämligheter.
Vi har badrum med dusch och toalett, kök med diskmaskin, mikro, spis, tv, datorer, internet.. ja det mesta.
Men grejen är den med toaletten, att vi har inget vanligt avlopp här. Vi har en latrin.
Dvs att nedgrävt i marken bakom stugan så finns en enorm tank.

 
Ned i den går allt som är i toaletten. (Man vill INTE råka spola ned något smycke där..;))
Vilket innebär att den till slut blir full och behöver tömmas. Då ringer man efter en stor tankbil som kommer och kopplar i en slang och som suger upp all skit, btw mormor kallar tankbilen för pottsorken ;)
Men hur som helst, så då och då händer det att man glömmer kolla den där tanken i tid och inser lite försent att den snart kommer att bli full. Blir den full då går det helt enkelt inte att spola ned något mer och det stiger i toalettskålen.
Om man inte varit ute i god tid och bett pottsorken komma en torsdag (vilket är den enda dag i veckan de kommer ut till Uddens fritidsområde) utan man måste be dem komma akut, så tar de ytterliggare 873 kr utöver de 1000 kronor som tömningen redan går på. Men är det akut så är det. Genom åren har det hänt både nu och då att man fått gå akut i skogen så att säga.. ;)


Jag kom att tänka på att vi människor på ett sätt är som latriner.
Vi tar hela tiden emot nya intryck, vi är med om saker, vi skrattar och är glada, vi gråter och är ledsna och ibland får vi ta emot just det, skit. Någonstans måste allting ta vägen.
Man orkar inte gå hur länge som helst och behålla allt för sig själv. Det är som att man till slut nästan spricker eller svämmar över.
Som en nykär människa som vill ropa ut över hela världen hur fantastisk denna människa är och att han/hon är just hans/hennes! Eller när en tragisk olycka lämnar en gråtande änka/änkling att försöka reda ut livet igen.

Jag tror att vi aktivt måste "tömma" oss. Vissa gör det genom att att skriva, andra genom att samtala, en del genom att idrotta, andra genom att träna. Och visst, det hjälper! Absolut! Vi lär oss hantera alla sinnesintryck och funderingar.
Men hur mycket vi än lättar på det så kommer det alltid att komma igen.

Vissa saker sätter sina tydliga spår hos oss, och vi lyckas liksom aldrig bli riktigt urrakade (ja ni vet, som man rakar ur gamla spisar), det kan handla om bitterhet och andra sår. De är som ingnodda rester och belagringar, rost, fettfläckar, ja vad ni vill. Till dessa ting, räcker det kanske inte bara med enkla tömningar som ger tillfällig lättnad och tillfredställelse, behovet uppstår snart igen. Utan till dessa ting krävs starkare saker. Lösningsmedel, WC rent, lacknafta, All rent, yes ultra, ja vad ni vill.
Det är Jesus som krävs!

Skillnaden mellan att tömma vår latrin ute i sommarstugan och att lämna all skit åt Jesus, vet du vad det är?
Oavsett akut eller förbokat - Nåden är gratis, det är inte tömningen utav pottsorken.. ;)



Den sången skrev jag till min morfar under en period då jag fått veta att han hade en elakartad tumör på ena njuren och skulle opereras. Jag var ledsen och frustrerad och skrev den för att hantera min egen smärta och med ett försök att kanske hjälpa till att lindra andras.. Jag tror att den här sången kom från Gud, både text och melodi.
På en kursvecka på Ansgarsgården med Teamträningsskolan så spelade jag upp sången för min vän Elin. Hon förälskade sig i låten och ville göra en dans till den. Hon sa att hon såg bilder i sitt huvud av dansen, bilder hon är övertygad om kom från Gud. Jag var aldrig riktigt nöjd med låten. Den kändes inte alls så bra som jag hade hoppats och undrade vad som gjorde Elin så förtjust i den. Så bar jag min vän Jonas att spela den åt mig när jag sjöng och Elin dansade. Då föll allting på plats. Min sång blev äntligen det jag alltid önskat att den skulle bli: till lindring.

Lyssna på sången och se Elins dans på youtube: Ärren finns kvar