Jag ÄR en Anka..!
Jag är en sån där grubblare.
Eller en "djup" person om man så vill.
Jag är även en känslomänniska.
Den kombinationen... kan vara rätt så jobbig.
Jag har varit en expert på att oroa mig.
Och en gång när jag var förtvivlad över något sa min gode vän Johan:
"Tänk inte på det. Tänk på.. en anka!"
Jag skrattade och på något sätt gjorde dig mig lugnare.
Känslorna jag hade var för mig så otroligt allvarliga och dramatiska. Men det fåniga förslaget om att tänka på en anka istället rörde om i min stora känslogryta. Så allvarligt är det inte.
Sen när jag berättade om Johans visdomsord för Mona så kontrade hon med:
"Men, det är väl inte bra!?!? En anka kan ju bli påkörd, tappa alla fjädrar, bli uppäten och jag vet inte allt vad som kan hända!"
Mer skratt.. det hade jag ju förstås inte tänkt på.
Saken är den att ja, ankan kan tappa alla sina fjädrar, den kan bli överkörd.
Men det vet vi ju inte nu, eller hur? Och om det nu skulle hända, så är det faktiskt inte särskilt mycket vi kan göra åt det iaf.. Så varför oroa sig?
Ankan i sig lär ju inte bry sig särskilt mycket.
Och som det står i Guds ord
Jag tänker dessutom på en gummianka.. och de kan inte tappa fjädrarna.. faktiskt ;)
Hur som helst.
Det är inte farligt att grubbla, och det är inte farligt att må dåligt.
Ibland är det bara så att man är lite nere.
Men man väljer fortfarande hur man tänker.
Du kan påverka din självbild med dina tankar.
Tänker du positivt om dig själv eller tänker du negativt om dig själv?
Lättare sagt än gjort, jag vet.
Men faktum är att du kan välja att hänge dig åt dina dystra tankar,
eller i att strunta i dem, tänka på något annat.
Jag ÄR en anka! Ankor grubblar inte!
Och faktiskt är det ju så att hur mycket vi än grubblar och oroar oss,
så det som ska hända, det händer också. Med eller utan oro.
Så varför oroa sig?
Så när jag tänker för mycket - Jag ÄR en anka!
Eller en "djup" person om man så vill.
Jag är även en känslomänniska.
Den kombinationen... kan vara rätt så jobbig.
Jag har varit en expert på att oroa mig.
Och en gång när jag var förtvivlad över något sa min gode vän Johan:
"Tänk inte på det. Tänk på.. en anka!"
Jag skrattade och på något sätt gjorde dig mig lugnare.
Känslorna jag hade var för mig så otroligt allvarliga och dramatiska. Men det fåniga förslaget om att tänka på en anka istället rörde om i min stora känslogryta. Så allvarligt är det inte.
Sen när jag berättade om Johans visdomsord för Mona så kontrade hon med:
"Men, det är väl inte bra!?!? En anka kan ju bli påkörd, tappa alla fjädrar, bli uppäten och jag vet inte allt vad som kan hända!"
Mer skratt.. det hade jag ju förstås inte tänkt på.
Saken är den att ja, ankan kan tappa alla sina fjädrar, den kan bli överkörd.
Men det vet vi ju inte nu, eller hur? Och om det nu skulle hända, så är det faktiskt inte särskilt mycket vi kan göra åt det iaf.. Så varför oroa sig?
Ankan i sig lär ju inte bry sig särskilt mycket.
Och som det står i Guds ord
"Se markens blommor, de arbetar inte, de spinner inte, ändå är de klädda i större prakt än själva Salomo. Skulle då inte er fader i himlen som skapat markens blommor ha större omsorg om er, de sina? Så oroa er inte för morgondagen, dagens plåga är stor nog."
(fritt översatt ur minnet)
Jag tänker dessutom på en gummianka.. och de kan inte tappa fjädrarna.. faktiskt ;)
Hur som helst.
Det är inte farligt att grubbla, och det är inte farligt att må dåligt.
Ibland är det bara så att man är lite nere.
Men man väljer fortfarande hur man tänker.
Du kan påverka din självbild med dina tankar.
Tänker du positivt om dig själv eller tänker du negativt om dig själv?
Lättare sagt än gjort, jag vet.
Men faktum är att du kan välja att hänge dig åt dina dystra tankar,
eller i att strunta i dem, tänka på något annat.
Jag ÄR en anka! Ankor grubblar inte!
Och faktiskt är det ju så att hur mycket vi än grubblar och oroar oss,
så det som ska hända, det händer också. Med eller utan oro.
Så varför oroa sig?
"Låt inte dagens sol skymmas av morgondagens moln!"
Så när jag tänker för mycket - Jag ÄR en anka!
Kommentarer
Trackback
