Alla är vi ensamma

Läste precis ett blogginlägg av Ida, och jag kommenterade hennes inlägg.
Hon skrev om att hon ibland kan känna sig så ensam. Jag kan inte annat än att hålla med henne.
Vissa dagar är det verkligen så påtagligt!
Det är lätt att tänka att den dagen man har pojkvän, då kommer ensamheten att försvinna.
Grejen är att jag tror ändå inte att den gör det. Inte helt. För i grund och botten är vi alla ensamma individer. Som jag skrev i min kommentar i Idas blogg:

"Min vän. Ensamma är vi alla. Egentligen.
Hur nära vi än står människor så är vi ändå egna sinnen med egna kroppar. Ibland önskar jag att man bara kunde kliva in hos någon. Dela tankar och kropp en stund. Slippa tänka och bestämma själv. Känna att man tillhör - på riktigt.
Men det är ändå skönt att veta, att "om vi nu alla är ensamma - så har vi åtminstone det gemensamt." -mamman i P.s. I love you"


Även mitt i ett rum fullt med människor är vi faktiskt ensamma.


  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0