HonJessicaDuVet

"Gilla läget"

Det finns nog ingen annan fras jag avskyr mer.
Som kan få mitt blod att koka så som den frasen gör.
Jag kan nog nästan sträcka mig till att säga att jag hatar den frasen. Nästan.

Jag har alltid tyckt att den frasen är något man säger när man slutat bry sig, slutat kämpa. När man ger upp inför världens orättvisor och finner sig i att bli orättvist behandlad eller i att må dåligt.
Åtminstone har då jag iaf känt det som ett slag i ansiktet att få den kommentaren när jag har upplevt någonting jobbigt i mitt liv.
Kanske för att det finns en poäng.
En obehaglig sanning som jag helst vill slippa möta.

När jag blir upprörd över något så reagerar jag med frustration.
Jag nöjer mig inte med att "gilla läget" att bara acceptera situationen hur som helst.
Man kan inte bara sopa känslorna under mattan, dra på sig ett leende och nonchalant leva vidare igen.
Det går inte. Inte för mig.

Jag är en sådan person som oftast behöver få morra och ryta lite och vara arg! Jag behöver tillåtas vara upprörd, sur, arg och grinig. Jag behöver få tjata och jag behöver beklaga mig över allt som är SÅ DÅLIGT!

SEN kan jag lugna mig och inse att hur mycket jag än ryter eller slåss eller gråter så finns det ingenting jag kan göra åt saken. Inget annat än att faktiskt "gilla läget".


Vi har alla våra olika sätt att hantera motgångar på.
En del rycker på axlarna och går vidare, andra gråter och skriker, andra blir cyniska och bittra.
En del väljer att stänga in allting nånstans djupt längs in och andra tycks ha alla känslor utanpå.

Jag tror det är viktigt att vi alla också får ha våra olika sätt att hantera kriser på. Men jag tror man ska akta sig för att lägga sig i andras smärta.
När du ber mig "gilla läget" och jag mest av allt behöver få skrika av mig besvikelsen så kan det därmed blir riktigt fel. Hur kan du nonchalera det jag känner?
När du samlar allt tryck inom dig så är det bara en tidsfråga innan du exploderar. Nån gång måste du lätta på trycket, men låt oss säga att du struntar i att explodera och bara samlar allting inom dig och biter ihop.
En vacker dag riskerar du då att implodera, då sprängs du inte utåt, utan inåt - en skada långt svårare att reparera.

Jag tror det är nyttigt att våga tillåta sig att må dåligt och att känna.
Sen kan även det gå till en överdrift.
För ibland, så är det faktiskt så att den enklaste av vägar faktiskt är att "gilla läget".
Det gäller bara att veta skillnaden när vilket passar in.