Varför vara någon annan när man kan vara sig själv?

Det tycker jag är en mycket bra fråga!
Jag har aldrig känt något behov av att spela någon annan, jag har aldrig behövt det.
Visst, olika människor lockar ju fram olika sidor hos en. Det är nog väldigt få som är exakt likadana i alla sina relationer.
Det handlar väl lite om olika sociolekter kan jag tänka mig.
Är jag med tjejerna i kyrkan så är jag och pratar jag på ett sätt, och är jag hemma så pratar jag på ett annat sätt.
Kanske mer förut än hur det är nu. Men jag är ändå medveten om att i vissa sammanhang pratar jag mindre och i andra mer. Inget konstigt med det, det är ju ändå så det funkar.

Men så har jag insett att det faktiskt existerar människor där ute som inte är sig själva. Som faktiskt tycker att det är lättare att låtsas vara någon annan. Varför? Jag tycker ju då att det är tillräckligt spännande att vara sig själv.
Är det att man..
Går med strömmen?
Vänder kappan efter vinden?
Försöker passa in?
Vill vara cool?
Är osäker?
Inte tror sig vara tillräckligt bra?
Inte vågar stå upp för sina åsiker?

Jag vill utmana dig, att släppa dina krav.
Jag vill utmana dig, att verkligen tänka efter.

Vem är du?
Vad vill du?
Vad känner du?
Hur tänker du?
Vad tycker du?
Vad tycker du om?
Vad tycker du inte om?

Mycket bra utgångspunkter.

Jag funderade och detta är mitt ärliga konstaterande:
Jag är jag och jag duger precis som jag är.
Jag vill leva mitt liv efter mina egna premisser och vilja.
Jag känner att mitt liv är minst lika viktigt som någon annans.
Jag tänker att det måste finnas mer av mig att upptäcka,
varför skulle inte jag vara lika intressant som någon annan?
Jag tycker att jag är bra!
Jag tycker om att vara den jag är skapad till att vara, oavsett om folk gillar det eller ej.
Jag tycker inte om situationer där jag tvingas tona ned mig själv
och inte kan av olika anledning leva ut den personlighet jag har.

Alltså seriöst.
Att leva är det mest spännande man kan göra.
Men det beror på dig hur intressant det blir.

Att våga vara ärlig mot sig själv, kan vara något av det svåraste som finns, men det är så värt det!


Kommentarer
Postat av: Tobias Gustavsson

1 Joh 4:18



"Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet."

2009-08-04 @ 12:14:19
Postat av: Jessica

True!

2009-08-04 @ 12:27:29
URL: http://honjessicaduvet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0