HonJessicaDuVet

Jag är tacksam för mitt liv.

Mina tårar som rinner ned från ögonen, varma salta men som iskallt river upp blödande sår i mitt hjärta.
Mitt hjärta gråter och det känns som om också jag blöder.

Jag har varit där.
Ändå vet jag att min berättelse och mina erfarenheter inte på långa vägar kan jämföras med dina Berny. Min sorg och min smärta, min ångest, mina skrik och min gråt är som ett flyktigt ögoblick i jämförelse med det faktiska helvete du tycks ha gått igenom i många många år.

Det river upp sår att läsa om din smärta.
Jag fylls med tacksamhet över den förmånen som min erfarenhet ändå inneburit. Medkänsla, empati, förståelse, ödmjukhet, ett starkare jag.

Jag klarar det! Vad som än händer!
Det som inte dödar - härdar.

Jag fylls med sorg över att det får och kan existera.
DET.
Det där som hindrar oss från att orka vilja leva.

När livet är mer skrämmande än döden.
Där har jag varit.
När det mest rofyllda som finns är att stirra in i väggen.

Jag fylls av tacksamhet över att jag aldrig behövde skada mig själv.
Tacksam över att jag slapp läggas in någonstans.
Tacksam att jag slapp alla dessa tabletter.
Tacksam att när hoppet väl återvände så fortsatte det att finnas kvar hos mig.

Tacksam att jag hade Gud, även om jag inte orkade ägna honom så många tankar.

Tacksam att jag lever och att jag vet att jag överlever.
Men livet borde inte handla om att överleva, det borde handla om att leva!


Jag hoppas jag orkar läsa ut boken till på onsdag.
Din berättelse är värd att läsas.

Tacksam över att jag blivit starkare.
Tacksam att jag kom ut på andra sidan.

Jag är fri.