HonJessicaDuVet

Idag på föreläsningen pratade Gunilla och Totta om vad det är som driver en socionomstuderande.
Det är att känna.
Vi som studerar till socionomer gör det alla för att vi har ett gemensamt mål, att bidra till förändring i världen och för den enskilda individen. Det är den strävan man måste ha, det inte bara vara strävan efter bra betyg. Det blir ett ganska torrt och tråkigt liv. De menar att det är okej att misslyckas, det är inte så farligt om det inte blir helt rätt. Det viktiga är att man har försökt!
 
Jag kan inte låta bli att börja analysera min egen motivation till att jag är där.
Något som svidande etsade sig in i mitt sinne var när Margareta Hydén gratulerade oss "till att ha erövrat en plats på socionomprogrammet! Det är en eftertraktansvärd utbildning och ni har alla gjort ett stort förarbete. Det är nämligen inte bara att promenera in här."
Där satt jag och kände mig rätt så rutten.
Jag sökte socionom, glömde att jag sökt, och kom in.
Mindre engagemang får man nästan leta efter.
- Eller var det helt enkelt Guds ledning?

Men som nu då, när jag åker iväg till Nkpg, har köpt pendlarkort, har registrerat mig på skolan, aktiverat emailadressen, går på föreläsningarna, hänger med på nollningen... och har mitt hjärta, min drivkraft i drömmar som jag vet inte kan uppfyllas än på flera år eller kanske inte alls med den här utbildningen.. Är det verkligen rätt drivkraft?
Hur avgör man om något inte är rätt?
Hur avgör man om det ÄR rätt?
Jag känner bara att jag går efter logiken, inte efter hjärtat just nu.
Men hjärtat är beroende av att någon hoppar av teater.
Om ingen överlåter sin plats åt mig.. vad innebär det då? Blir jag då äntligen löst från mina teaterambitioner och jag kan äntligen satsa helhjärtat på socionom? Om jag kommer in på teater, kan jag då släppa mina sexologdrömmar?
Behöver jag släppa något öht?
Jag är ung, jag har tiden. Men tålamodet?

Hjälp.

Pred 3:1	Allt har sin tid       Allt har sin tid,       det finns en tid för allt som sker under himlen:
Pred 3:2	en tid för födelse, en tid för död,       en tid att plantera, en tid att rycka upp,
Pred 3:3	en tid att dräpa, en tid att läka,       en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
Pred 3:4	en tid att gråta, en tid att le,       en tid att sörja, en tid att dansa,
Pred 3:5      N	en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,       en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
Pred 3:6	en tid att skaffa, en tid att mista,       en tid att spara, en tid att kasta,
Pred 3:7 P	en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,       en tid att tiga, en tid att tala,
Pred 3:8	en tid att älska, en tid att hata,       en tid för krig, en tid för fred.
Pred 3:9	Vad får då den strävsamme ut av all sin möda?
Pred 3:10 P	Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan.
Pred 3:11 P   N	Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.
Pred 3:12 P	Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda.
Pred 3:13	Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.
Pred 3:14 P	Jag vet att vad Gud gör består för alltid,       ingen kan lägga något därtill,       ingen kan dra något därifrån.       Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.